Taiko no Tatsujin: Rythm Festival

Ett riktigt bra rytmspel har roliga animationer, bra musik och smidiga kontroller. Men kan detta Taiko no Tatsujin stå ut i mängden? Och hur står det sig egentligen om man inte har spelat tidigare japanska rytmspel?

Rytmspel handlar om snabba reaktioner och en hyfsat god taktkänsla, men hur många falska toner och missade noter det blir kan lika mycket bero på hur responsiva kontrollerna är. Taiko no Tatsujin är ett etablerat rytmspel i japan men är vad jag vet inte alls lika stor i väst vad gäller rytmspel även om vi nog är många som känner igen trumman med ansikte. I detta gulliga japanska rytmspel följer du DON-chan en levande japansk trumma när han kommer till Omiko-city för att bli en bättre trummare.

Det finns lite olika sätt du kan spela på. Först och främst finns det ett fritt läge där du kan spela ett 70-tal blandade låtar i fyra olika svårighetsnivåer efter eget tycke och vana. Låtarna varierar mellan klassiska stycken så som William Tell Overture, Vocaloid musik, filmmusik, anime och spelmusik samt några av Bandai Namcos egna stycken. Beroende på vilken sorts musik du är van vid att lyssna på kan en del vara lite svåra att höra takten i, men ljudet på switchen är fullt tillräckligt för att höra musiken tydligt.

Ett annat läge kallas för Toy-war, där är det upp till dig att träffa så många toner som möjligt för att fylla upp en mätare som ger dig en extra leksak på din sida i en sorts knuffkamp mot en motståndare. Du kan antingen spela mot en kompis på samma switch eller mot en NPC i en sorts utmaningar med korta små segment av dialog mellan karaktärerna. Den som har flest leksaker på sin sida när låten är över vinner. Men under tiden kommer det även till och från noter som kan kasta konstigheter på din motståndares notrad. Det kan vara ankor som skymmer sikten, en blixt som snabbar upp noterna eller låtsasnoter som blandar sig med det riktiga för att göra det lite mer komplicerat att träffa rätt.

Sedan finns det även en möjlighet att spela mot spelare över nätet i rankade matcher eller spela tillsammans med andra spelare i ett tredje läge. Du kan alltså antingen utmana eller spela tillsammans med någon annan. Ni kan i alla tre spellägena spela på olika svårighetsnivå på samma låt, vilket är trevligt om man spelar med eller mot en kompis som har spelat mycket mer eller betydligt färre rytmspel än du själv.

Det finns lite olika inställningar för hur man kan slå på trumman. Det finns tre förinställda knappkonfigurationer som man kan välja mellan. Vilken som passar en själv beror lite på hur man tycker om att hålla i switchkonsollen, kontrollen eller enbart en joy-con. Det finns även en trumma som man kan köpa till om man vill ha en riktigt autentisk trum-session. De enklare nivåerna går bra i handhållet läge enligt mig, men när man börjar komma upp i de svårare nivåerna börjar det bli kämpigt att både hålla i konsollen och träffa alla knapparna i tid. Att spela med en joy-con var en riktig utmaning då triggerknapparna på sidan av joy-conen ju är som de är. Men som ett roligt partyspel för två personer så fungerar det fint att spela Jack Sparrows ikoniska låt på tvn med varsin fladdrig joy-con och halvbra träffar på tonerna. För den seriöse rytmspelaren är det dock handkontroller eller trumman som gäller för att träffa alla tonerna i de galet svåra låtarnas högsta nivå.

Utöver att spela musiken i de olika spellägena kan du köpa många kosmetiska utstyrslar och namnskyltar med spelets in-game valuta. Du kan även köpa nya leksaker med nya störande förmågor till Toy-war läget.

Trummandet och de hysteriska japanska musikstyckena är ackompanjerade av spännande dansande figurer tagna ur den japanska kulturen som ibland gör det svårt att fokusera på noterna som rullar fram över skärmen. Biblioteket på 70-talet låtar kan utökas genom att betala en månadskostnad för att få tillgång till hundratals fler låtar. Denna varietet i musik och svårighetsgrader samt galna dansande figurer som fyller skärmen gör att jag tror detta skulle utgöra ett roligt spel att ha igång under en fest där folk kan testa en låt eller två eller utmana varandra på ett Toy-war.

Men det är lika roligt att spela på egen hand och jag kände ofta bara en låt till, eller jag ska bara få tillräckligt med XP för att gå upp tre nivåer till. Du får nämligen både valuta och XP för varje låt du spelar. Dessa XP låter dig gå upp i level vilket låser upp belöningar och nya föremål i butiken samt nya kapitel i en knasig berättelse om DON-chans äventyr i Omiko-city. Personligen föredrar jag rytmspel på PC på grund av switchens något opålitliga triggerknappar, men att plocka upp detta och bara spela några låtar när jag får en stund över eller inte vet vad jag ska spela var prefekt och väldigt underhållande i korta sessioner. Är du en rytmsspelare med lite förkärlek för japansk musik kan detta absolut vara något att kolla in, men är detta inte några av dina vanliga genrer så är detta nog inget för dig.