Skuggländerna: Männen med de röda kåporna | Alexander Jönsson

Vem hade inte drömmen som tonåring att slängas in i en magisk värld? Att få vara hjälten, eller i alla fall side-kicken i en saga? Detta drömmer i alla fall Charlie om, men kanske inte allt blir riktigt som han hade tänkt sig när händelserna lavinartat slänger honom framåt och bort från hans vardag.

Berättelsen

Charlie är ett helt vanligt mobboffer, eller det är i alla fall så vår huvudkaraktär i Skuggländerna först presenteras för oss. Men hans familjesituation ser inte riktigt ut som alla andras. Utan moderniteter och med svärdsträning under sommarsemestrarna bor Charlie ensam med sin pappa. De får ofta besöka av granntanten som utgör deras enda umgängeskrets. Det Charlie vill göra helst är att läsa sin favoritbok Magins vågor, även om granntantens bakning är suverän.

Efter skolan på Charlies sextonde födelsedag ser livet äntligen några ljuspunkter. En oväntad vänskap med en person som han aldrig trodde ens såg honom lyfter Charlies humör och de spenderar flera timmar på ett cafe. I alla lycka glömmer han sitt löfte om att inte komma hem för sent och väl hemma igen är stämningen inte lika festlig. Hans pappa säger att de måste ge sig av genast. Trots at Charlie inte hunnit ta av sig skorna eller riktigt överväga hur han ska reagera på sin pappas befallning får de snart ett otäckt besök. Efter en blodig strid och andra hemskheter, som skulle vara en för stor spoiler att berätta här, slungas Charlie oväntat och plötsligt ut från balkongen.

Men fallet tar inte död på honom, trots att han fallit flera våningar. Förvirrat ser han sig omkring och inser att allt inte är som det var när han gick in i lägenheten. Och i mörkret lurar något med vassa tänder… En jakt genom staden leder Charlie ner i tunnelbanan, där han räddas i sista stund av att ett underligt tåg rullar in på stationen.

Detta underliga tåg döljer flera mysterier som Charlie blir varse under färden. Det största mysteriet, eller åtminstone den största överraskningen, är resans första stopp. När Charlie stiger av tåget befinner han sig inte på en vanlig tunnelbanestation, utan i en helt annan värld. Med varelser och platser som han tidigare bara stött på i sina böcker. Frågan som ställs både till oss och till Charlie själv under upprepade händelser är om Charlie verkligen är lämpad att vara hjälte?

Språk och läsflyt

Skuggländerna; Männen med de röda kåporna är den första delen i en serie där vi följer Charlie som vår huvudkaraktär genom halsbrytande händelser med ofta blodig eller till och med dödlig utgång. Ett enkelt språk och ibland övertydliga beskrivningar av både platser och händelser gör att boken framför allt riktar sig till en målgrupp i den yngre tonåren. Kanske kan detta vara ett första steg in i fantasy-genren innan man ger sig på mer hårdsmälta klassiker?

Varje scen som utspelar sig har lagom med tid att utveckla sig utan att vi blir indragna i långdragna diskussioner eller platsbeskrivningar som drar ut på flera sidor, vilket gör att boken passar sig till den som inte vill dyka allt för djupt ner i fantasyträsket. Dialogerna följer samma nivå på språk och samspelet mellan beskrivningar och dialog är välbalanserat. Med det sagt så är språket en aning för enkelt för en inbiten publik. Vissa händelser eller situationer beskrivs lite för tydligt, så att vi som läsare absolut inte ska missa vad som egentligen skulle kunna tolkas mellan raderna. Jag skulle rekommendera boken till en förälder eller äldre syskon som letar efter något relativt lättsmält men ändå gripande för någon yngre de känner. Jag fick känslan av att språket i boken skulle passa sig bra för uppläsning och hade gärna sett att den adapterades som ljudbok.

Världen

Allt vi kan förväntas oss av en magisk värld presenteras för oss och de olika varelserna har en lagom avväg mängd av klassiska karaktärsdrag. Detta gav mig en trevligt hemtam känsla med igenkänningsfaktor både till huvudkaraktären och flera av bikaraktärerna, även om det tog en rejäl bunt med sidor innan karaktärerna djupnade och fick egna personlighetsdrag. Det samma gäller för Charlie, även om han utvecklas framför allt mot bokens slut till att bli mer vad vi är vana vid. Det vill säga som en hjälte i sagorna, men inte helt utan sina egna intressen.

Världen känns både liten samtidigt som det hintas om mer bakom det vi ”ser”. Den värld som Charlie plötsligt befinner sig i, kallad Tendrasel, känns ganska enkelt beskriven med generella miljöer så som skogen, bergen och sjön. Detta gör enligt mig att det blir lätt att förstå som läsare men samtidigt ger det en viss brist på inlevelse.

Sammanfattning

När jag stängde pärmen efter att ha läst första delen i Skuggländerna kände jag mig tillfredsställd med ett tydligt slut som gav en behaglig cliffhanger till kommande delar i serien. Jag kände mig bekväm i att de frön som planterats och de frågor vi inte fått svar på kommer vi att få vet mer om i kommande berättelser om Charlie. Att jag inte är riktigt rätt målgrupp åldersmässigt förstår jag, men jag kan ändå uppskatta berättelsen och världen som författaren har byggt upp. Personligen ser jag fram emot att få läsa de kommande delarna i serien och se hur författarens berättarstil och språk kommer att utveckla sig.