I femte luckan leds vi in i mörka äventyr med barn. Ondskefulla människor och mord bland majs, kan det bli bättre? Och som beskrivet i inlägget från 30 nov så representerar den bra en film som verkligen kan dela publiken.
Jag älskar film. Allt från Dr. Strangelove (1964) till Bad Taste (1987). Filmfantast som jag är så leder det mig till några av de bästa och värsta filmer som gjorts och jag ser dem alla med lika mycket kärlek. Så länge man kan känna av att lite passion och omsorg lagts på projektet så är det värt att ta en titt. Då kommer vi in på dagens recension – den tredje filmen i den långdragna Children of the Corn-serien (senaste filmen – Children of the Corn: Runaway – är planerad att släppas under 2017 och gjordes endast för att Dimension inte ska förlora rättigheterna till varumärket. De har gjort detsamma med Hellraiser-serien när de 2011 släppte Hellraiser: Revelations).
Underligt nog är det nog den filmen jag tycker absolut bäst om i hela serien. De har flyttat hela grejen från en småstad på landet till mitt i storstan. Innan kom folk till faran, nu kom faran till dem och gror i deras bakgård (bokstavligt talat). Detta i händerna på kandidaten till ”Årets Hemskaste Unge” – Eli Porter (Daniel Cerny). Detta är filmens självklara antagonist och majsens profet för denna gången. Eli har en storebror som är lite mer liberal vid namn Joshua (Ron Melendez) men som snart får smeknamnet Josh av sina nyfunna stadsvänner.
Medan Josh anpassar sig till stadslivet så påbörjar Eli ”sin” (He-Who-Walks-Behind-The-Rows/Han-Som-Går-Bakom-Raderna som de kallar djävulskaraktären i serien) plan att erövra världen – med ondskefull majs.
Stephen King som skrev novellen är speciell. Han försöker och ibland lyckas göra alldagliga ting till otäckheter. Med ett middagstillbehör/grönsak går det sådär. Jag förstår att kultaspekten är en stor del av skräcken i ”Majsens barn” (en novell jag faktiskt läst och gillade), men de försöker göra själva majsen otäckt i filmerna. Majsfälten beter sig som träden i Evil Dead (1981), bara med mindre sexuellt antastande. Jag fattar inte hur det ska vara otäckt. Kanske om de faktiskt hade levererat majsen till butiker för att de skulle säljas vidare och spridas så (nåt de hintar åt här i tredje; men ignorerar i fjärde och i senare filmer vad jag kan minnas).
Tredje filmen lyckas bättre än resten av uppföljarna för den har kul med konceptet av ondskefulla grödor, djävulen och de placerar som sagt det hela i en stadsmiljö (på ett bättre sätt än sjunde filmen i serien – Revelation, som är skrämmande nära den tidigare nämnda Hellraiser: Revelations).
Ett par riktigt snygga dödsscener, alltid kul att se filmer gjorda av så unga regissörer (James D.R. Hickox var 26 när han gjorde denna, samma ålder som Darren Lynn Bousman när han gjorde Saw II (2005)) och att den inte tar sig på gravallvar gör CotC3 till en rolig skräckuppföljare och nåt jag verkligen rekommenderar er att ge en chans om ni gillar skräck av det roligare/larvigare slaget.
En underskattad skräckuppföljare.
https://www.youtube.com/watch?v=2RW2py8nG1k
