Det är något dammigt och monstruöst som letar efter svaren under lucka sexton! Och som beskrivet i inlägget från 30 nov så representerar den bra en film som verkligen kan dela publiken.
2017 var året då Universal lade grunden för sitt nya ”Dark Universe”. Ett cinematiskt universum precis som Marvel Cinematic Universe (MCU) men för deras klassiska monsterkaraktärer. Ni vet – Dracula, Frankensteins monster, Wolfman, Gill-Man, Imhotep med flera. Men det är Imhotep vi ska prata om idag; eller rättare sagt remaken på hans skräckklassiker från 1932 med Boris Karloff i rollen som mumien själv. Originalet var en spänningsfylld lätt hypnotisk upplevelse med ett långsamt tempo där vi följde karaktärer som försökte lösa mysteriet med Ardath Bey som verkar ha lite för bra koll på vart gravplatsen för den egyptiska prinsessan Ankh-es-en-amon ligger. Det är ingen hemlighet att Bey egentligen är mumien Imhotep; det lär vi oss från första början så ta det lugnt, det är ingen spoiler (för en 85-år gammal film). Visste ni att Dracula (1931) i Sverige hette Mysteriet Dracula när den kom ut? Det är väldigt kul för Mumien Vaknar (som orignalet av The Mummy (1932) hette i Sverige) följer Draculas story beats väldigt nära och öppnar till och med med samma kända musikstycke; nämligen från Tchaikovskys Svansjön – ett som jag garanterar att ni känner igen bara ni söker på Tchaikovsky och Swan Lake. Även Edward Van Sloan som spelade Van Helsing i Dracula spelar en liknande karaktär här – Doctor Muller; och det var bara två av många av Universals filmer han dök upp i (inklusive Frankenstein (1931). Så det finns många likheter mellan de två filmerna och båda känns absolut som klassiska mysterium där karaktärerna måste överlista antagonisterna istället för att anfalla med våld i första hand.
Så hur gör man då en remake av detta?
Genom att sätta Djungel George (Brendan Fraser) i huvudrollen såklart! Det intressanta är att detta är antagligen Frasers mest kända roll och han gör den perfekt. Han passar verkligen som den ”smått” cyniska och misstänksamma främlingslegionären och är väldigt lätt att älska. Han har bra oneliners, är bra med vapen och spöar mumier som ingen annan.
Rachel Weisz gjorde antagligen också en av hennes mest kända roller här som bibliotekarien och arkeologen Evelyn Carnahan. En otroligt varm karaktär med härlig och varm attityd, men som inte accepterar skitsnack och är rätt hardcore när hon hamnar i strid; särskilt i uppföljaren.
Vi får även bekanta oss med Evelyns bror Jonathan (John Hannah) som är den komiska sidekicken; en roll han klarar av galant och som visar att filmen är självmedveten och kul. Mycket av det vi ser är homage till tidiga äventyrsfilmer, samma filmer som inspirerade Indiana Jones och det funkar utmärkt.
Det här är en underhållande actionfylld äventyrsfilm med ett par skräckelement här och där (vissa scener skrämde livet ur mig som barn). Första halvan kan nästan liknas vid en slasherfilm då Imhotep (Arnold Vosloo) går runt som en ruttnande levande mumie och suger livskraften ur de som var närvarande när de öppnade hans grav (mer specifikt en kista med De Dödas Bok, men ni fattar). Det blir en body count och vi ser kvarlevorna efter Imhoteps offer och de är inte vackra. Halva nöjet med filmen är just när mumien går och samlar på sig sina organ och dödar de ansvariga; det ger det hela en modern skräckkänsla.
Bra set pieces, bra action, bra karaktärer och bara förbaskat underhållande!
De följer faktiskt storyn från originalet rättså bra ändå; trots de stora förändringarna så ligger grundstoryn kvar och allt de gjort är att ha ökat tempot, lagt till lite extravaganta scener och dataeffekter. En remake ska ändå göra nånting nytt för att vara intressant tycker jag och här hittade de en helt annan genre att placera storyn i och det funkade galant.
Uppföljaren Mumien – Återkomsten (2001) släpper skräckelementet helt nästan, lägger in en barnkaraktär för kidsen som tittar och ersätter den relativt klaustrofobiska miljön från första med en resa över Egypten i en luftballong med piloten Izzy (Shaun Parks). Visst funkar det och karaktärerna är för det mesta härliga att spendera tid med igen – förutom Imhotep själv som inte längre beter sig som en slasherskurk. Det förstörde lite av det roliga från första, men den här riktade sig absolut till en yngre publik än vad första gjorde och jag hade kul med den som barn (även om jag redan då föredrog första).
Just det! Jag började ju prata om Universals nya Dark Universe tidigare.
Det hela skulle börja med en ny remake på Mumien med Tom Cruise i huvudrollen. Det gick sådär… Vi får se vad studions nästa steg blir. Men ska de övriga filmerna vara stora effektdrivna actionfilmer så kan de lika gärna lägga ner. Skräcken är helt frånvarande och det är helt fel för ett ”Dark Universe”, men jag hoppas de förbättrar det hela med nästa film. Så länge fokuserar på mer ’n bara effekterna, skriver bra historier och inte ger skådespelarna full kontroll (som med Cruise) så borde det inte vara ett jätteproblem.
Det kom ju även en tredje film i Fraser-serien: Mumien – Drakkejsarens grav (2008).
Den är inte underskattad, snarare tvärtom…
(Jag tyckte personligen så illa om den så att när jag köpte en billig box med alla tre på Willys för en herrans massa år sedan så sålde jag tredje filmen till GameStop för typ fem spänn, hade sönder själva boxen och behöll de två första. Seriöst – fan ta den filmen.)
