Matinéäventyr smyger fram i den elfte luckan. Och som beskrivet i inlägget från 30 nov så representerar den bra en film som verkligen kan dela publiken.
Okej, jag vet att senaste dagarna varit lite väl inriktade på skräck kanske. Det är min favoritgenre trots allt. Men idag tänkte jag vill skulle ta oss en titt på nåt lite mindre läskigt (om man inte är rädd för högt hårfäste eller Nicolas Cage och ibland är skräcken för Cage rättfärdigad. Har ni sett Face/Off (1997)!?) – nämligen National Treasure. En film som vid första anblick kanske väcker misstankar om en lågbudget Indiana Jones. Det stämmer inte riktigt. Inte heller med karaktärer som Lara Croft från spelserien Tomb Raider (med sina egna dugliga filmatiseringar) eller Nathan Drake från Uncharted (vars filmatisering är på g). Nej – Cage karaktär är någon som sticker ut tillräckligt mycket för att jag inte ska klassa det som en trist klyscha. Jag blir fortfarande underhållen och det är precis vad jag räknar med av en sån här film. Liksom – blir någonsin äventyrsgenren trist? Ja, uppföljaren kanske vi inte behöver prata om. Men oftast finns det alltid nåt kul att hämta. Till och med uppföljaren har sina ljusa stunder. Cage som beter sig aspackad på ett museum i Storbritannien och skriker ut olika brittiska ord på dålig brytning är en av de bästa saker jag sett. Men jag kan bara köpa så mycket av en film och uppföljaren pushar det hela lite för långt. Första filmen håller ändå en fin balans mellan trovärdigt och totalt urspårat. En nivå jag kan acceptera i alla fall.
Jag bara måste nämna Cages karaktärs namn. Det passar perfekt in bland de ovanstående redan nämnda karaktärerna – Benjamin Franklin Gates. Hur bra är inte det? Lite on the nose” kanske, men det passar tonen på resten av filmen utmärkt. Och ja – namnet är självklart en referens till ”den förste amerikanen” Benjamin Franklin.
Dessa filmer är fyllda av kul referenser som faktiskt kan väcka ett genuint historieintresse trots vissa sanslösa anakronismer. Där får ens eget intresse ta över. Självklart kan man ju inte ta vad en Disneyproducerad äventyrsfilm med Nicolas Cage påstår som fakta, men kanske kan de inspirera fler till att intressera sig för faktiskt historia.
Men är ni lärare så för guds skull visa inte denna på historielektionerna och förvänta er att eleverna lär sig nånting.
En sak som jag verkligen gillar är att det inte dödas. Visst dör vissa karaktärer – antar vi. Men Cage springer inte runt med vapen och mördar hejvilt. Förmodligen för att det faktiskt fortfarande är en Disneyfilm. Det känns som en frisk fläkt och man kan ha kul istället för att få massa förutsägbara stridsscener. National Treasure är alltid mer underhållande för sina pussel och gåtor än för sina actionscener. Relationen mellan karaktärerna spelar även det större roll än filmens actionsekvenser och den svåra fader son relationen mellan Ben (Cage) och Patrick Gates (Jon Voight) är väldigt härlig att följa. Diane Kruger (Inglorious Basterds (2009)) och Justin Bartha (Hangoverfilmerna – den försvunne brudgummen i första) fyller rollerna som Bens entourage och känns aldrig överflödiga, men inte mycket mer. De är där som typiskt kärleksintresse och typisk sidekick.
Actionscenerna är inte dåliga, tvärtom. De är kul och välgjorda, men så väldigt ”by the book”. Så det är skönt att de inte fått övertaget. Men vi har sett så många äventyrsfilmer med liknande scener där de varit mer imponerande och det är aldrig dessa scener jag kommer ihåg från National Treasure-filmerna när jag ser dem.
Vill man ha en roligare typ av skattletarfilm så är detta nog ganska så perfekt. Det är mer avslappnat, kul och familjevänligt än vad kanske Indiana Jones är. Manusförfattarna och regissören lägger ner en hel del tid på att koppla ihop historiska händelser ur särskilt amerikanska historien när de skriver dessa filmer och det är en av de grejerna som gör filmerna så underhållande! Låter man sig bara svepas med i handlingen så är det lätt att förlora sig själv i de små finurliga gåtor och historier som filmen har att erbjuda och det är precis vad jag vill ha av en film som denna.
