Förhandstitt – Stygian: Outer Gods

Som en andlig uppföljare till Stygian: Reign of the Old Ones, släpper utgivaren Fulqrum släpper ett spel utvecklat av studion Mistral Games: Stygian: Outer Gods. Men trots att det utspelas i samma universum, är det faktiskt en upplevelse att spela utan att veta något om första spelet.

Som en riktigt gammal klassisk deckare i noir-stil, börjar spelet i ett slitet rum med uppdruckna flaskor och uppslagna böcker överallt. Du går runt och ser dig omkring som din karaktär, Jack när plötsligt din gamle vän Victoria dyker upp. Hon påstår att din pappa, som du har trott varit död, lever i en märklig liten stad som heter Kingsport. Med den informationen tar du dig till den stad som nämns, och här börjar dina äventyr på riktigt.

Kingsport är mycket riktigt en märklig stad. Vid första anblick verkar den övergiven men ganska snart inser du att det finns andra här. Hundar som beter sig som att de hade rabies och människor som tillber statyer av trä. Det kanske inte är så märkligt i sig, men det som verkligen är konstigt är att alla attackerar dig. Och det enda du har för att försvara dig är en tveksam kniv.

Stygian: Outer Gods ligger uppe som early access och detta är min förhandstitt.

I de drygt sex timmar som spelet är, får vi bekanta oss med spelmekanik som fungerar ganska bra så här tidigt i utvecklingen. Mistral Games går ut med att spelet ska vara ett survival horror rpg. Jag förstår lite hur de tänker och var de kommer ifrån, för redan från början behöver jag tänka på hur jag ska klara mig förbi olika hinder. Ska jag smyga runt de fyra personer som tillber något abstrakt? Kan jag stapla lådor på varandra för att ta mig upp på tak eller över staket? Svaret är ett rungande kanske. Ibland funkar det och ibland fungerar det inte lika bra. Det är självklart något som jag antar kommer att putsas till när spelet släpps på riktigt. Pusseldelen av spelet består mest av att hitta till olika områden för att hitta vägen vidare framåt. Men ibland består de av att interagera med omgivningen, hitta artefakter och prata med de få NPC som finns utspridda. Det känns lite väl ofärdigt om jag ska vara ärlig. Jag hade förväntat mig lite svårare pussel. Fast svårare kanske inte är rätt ord, genomtänkta är nog bättre. 

Stridssystemet lämnar också en del att önska. Hitboxes ( osynliga områden som definierar var ett objekt eller en karaktär kan träffas i ett spel ) är ofta flera meter bort från din karaktär, det är långsamt att få upp vapnet för att slå och blockera och din stamina är i det närmaste obefintlig. Om det är en del av svårigheten som spelet försöker förmedla till mig eller om det är ett naturligt hinder när spelskaparna försöker ta en spelserie, som tidigare varit 2.5D och sidscrollande, till förstaperson, det är frågan. Det är kanske bara en del av inlärningskurvan. Jag uppskattade dock de olika vapentyperna.  En skära, en yxa, en slägga och en pistol är några av de vapen du kan plocka med dig under de första timmarna. Uppgraderingarna av dem känns också välbalanserade och de dyker upp i en bra takt och vid rätt tillfälle i förhållande till storyn.

Det finns tre stycken aspekter du behöver ha koll på när du spelar. Det ena är din fysiska hälsa. Det andra är din mentala hälsa och det tredje är din stamina. Till din hjälp här har du bandage och diverse drycker som kan stabilisera dig. Om du inte dricker ditt elixir för att balansera upp din stamina igen, tar du fysisk skada. Och vi vet alla vad som händer om man tar för mycket skada av den fysiska typen. Nu sitter du kanske där, kära läsare, och undrar hur man får tillgång till bandage. Finns de bara där i världen, liggande för allmänheten att plocka på sig? Nej nej, säger jag då. Det finns ett craftingsystem du får använda dig av som ger dig tillgång till att skapa en hel del olika saker, bland annat bandage och dyrkar.

En sista sak som hjälper dig genom helvetets sju cirklar, är användandet av något liknande tarotkort du kan hitta lite här och där. Varje kort ger dig möjligheten att lära din karaktär lite fler saker. Du kan bli bättre på att läsa det ockulta, du kan få hälsoregenerering eller minska din staminakonsumption. Denna mekaniken tyckte jag om då den ger dig möjlighet att skapa just  den spelstil du själv vill, t.ex att vara en smygare eller en som knockar häxor med en träff. Jag hoppas att de håller fast vid detta och utvecklar det med fler förmågor och fler möjligheter att utvecklas.

Atmosfären i spelet är också något som jag blev lite besviken på, då den här mörka känslan av Cthulhu-myten inte riktigt infinner sig som jag förväntade mig. Det är lite för ljust ute och monsterna är lite för mesiga. Däremot lyckas de i sina texter som ligger utspridda lite här och där. I dessa infinner sig en del av känslan jag saknar. Lore-byggandet tycker jag är en av de saker som jag tycker fungerar allra bäst i denna early access. 

Avsaknaden av ljud är en aspekt jag verkligen uppskattar. Det finns inte något soundtrack utan det mesta av ljudet jag får till mig består av vinden som viner runt husen, hundarna som morrar och häxorna som blir arga när jag kommer för nära. Ljudkulissen spelar så stor del i dagens spel att när den helt plötsligt inte finns, står det ut och det hoppas jag verkligen att   Mistral Games behåller. 

För att sammanfatta denna tidiga version, tycker jag att Stygian: Outer Gods är ett spel som har enorm potential, Javisst finns det en del att bygga vidare på och utveckla, vilket annars hade varit konstigt. Om de löser det tror jag att det kommer att komma ut ett spel som definitivt kommer att vara spelbart även om jag inte tror att det kommer att revolutionera spelvärlden.