En forskare vars experiment slungar in honom i en värld som lika gärna kunde vara en märklig dröm – eller rentav ett maskinellt mardrömslandskap är starten på detta äventyr. Bionic Bay drar med dig in i en surrealistisk biomekanisk verklighet där gravitationen blir ett verktyg, maskinerna viskar och varje plats bär på minnen av en sedan länge förlorad civilisation. Dystopi och vemod står i centrum – men tack och lov fylls mitt hjärta ändå av varm och härlig spelglädje!
Bionic Bay är ett action-äventyr där plattformande möter ett fysiksystem och en lika kreativ som riskfylld bytesmekanik. Med detta innebär det att du byter plats med objekt, likt en teleporteringsfunktion. Därutöver handlar det inte bara om att hoppa rätt, utan om att tänka, experimentera och överleva i ett universum där du kan byta plats med objekt för att sedan manipulera omgivningen och trotsa gravitationens lagar. Detta kombineras med miljöinteraktioner där du kan sakta ner tiden, slå dig genom hinder eller använda fällor till din fördel. Ett spel där pixelerade världar ackompanjeras av ett retrodoftande ljudlandskap där ’ambient synthwave’ möter dreampunk. Om jag är ’hooked’, det kan du hoppa upp och sätta dig på!
Den övergivna industriella designen i de karga teknologiska omgivningar du besöker ramas in väl av dessa drömska neonupplysta landskap. Pixelgrafiken må vara retro-osandet, men världen du rör dig i känns rikare än de flesta. Varje övergiven plats kryllar av detaljer – och framförallt atmosfär. Trots det industriella, biomekaniska utseendet känns världarna ändå unika och varierade. Detta mycket på grund av det fokus på färgsättning som hittas i Bionic Bay. Dessa surrealistiska världar griper tag i mig med sin skiftande ton och får mig hela tiden snabbt att hålla ett öga mot horisonten. Något som balanseras med tufft motstånd sett till miljöfällor. Att hoppa rätt, ta sig igenom smala springor, hantera dubbelhopp-funktionen minutiöst och sedan överleva nästa miljöpussel gör att spelet hela tiden kräver din uppmärksamhet – trots dess (åtminstone för mig) härliga världsbygge. Ett som ni uppenbarligen märker att jag lägger stor vikt vid.
Om jag är ’hooked’, det kan du hoppa upp och sätta dig på!
Du spelar som en forskare vars värld vänds upp och ner när hans arbete tär itu verkligheten på grund av en märklig artefakt – och en kamp för överlevnad direkt påbörjas. Berättelsen må verka tunn, men det är känslorna den väcker – snarare än vad den faktiskt berättar – som gör den stark. Det som vid första anblick ser ut som en nedbruten industrivärld är i själva verket en levande, uråldrig biomekanisk organism. Här smälter metall och maskin samman med mystiska teknologier och okända livsformer – och det är i denna värld du försöker förstå vad som egentligen har hänt. En värld som fryser, förångar, krossar och bränner – där varje ny miljö är både ett konstverk och en dödsfälla. För mig kom världsbygget att på många sätt symbolisera människans isolering – särskilt i dessa tider. Något som jag förstår kan uppfattas extremt pretentiöst, men ändå lyser symbolism igenom de stråk av handling som ges här och var, och gör att jag än mer resonerar med spelet. Något som jag tror kommer påverka alla – vare sig det är spelets svårighetsgrad, estetik, ljudbild eller biomekaniska mystisism. Här finns verkligen något för alla…
Gravitationen skiftar, och det gäller att ”rolla” i rätt ögonblick
Den totala ensamhet som din karaktär till synes upplever följs nämligen upp av ett biomekaniskt universum fyllt av märkliga teknologier, egendomliga apparater och intrikat pixelkonst. Den mystiska stämningen som spelet skapar fick mig att ständigt sjunka djupare in i dess melankoliska värld. En aspekt som förstärks ytterligare när märkliga meddelanden hittas genom spelet från människor vars öden är förseglade sedan långt tillbaka. Eller är de det?
Känslorna som spelets bild- och ljudpresentation väcker må skölja över mig men det är dess fundamentala grund, dess spelmekanik som fullkomligen trollbinder mig. Du kan som spelare inte bara byta plats med objekt i spelet som jag tidigare nämnt – likt en slags teleporteringsmekanik – men senare kommer du även kunna interagera med miljöerna mer ingående. Om det så är att du kan sakta ner tiden eller under kortare segment slå dig igenom dina hinder – detta är en plattformare som inte bara förlitar sig på exakta hopp utan då och då på sinnrikhet i pussellösande. Saken är just den att allt är ute efter att döda dig, och trots att spelet utan tvekan tänjer gränsen för min egen frustration – kan jag inte värja mig mot dess kompromisslöst krävande kontroll.
Bionic Bay är utmanande. Ja, det är rent av brutalt ibland. Men det är alltid rättvist. Spelets kontroller är finjusterade till den grad att varje död, varje miss, känns som en lärdom snarare än ett straff. När du väl får in känslan – när du byter plats med ett föremål i precis rätt ögonblick för att undvika en dödsfälla – då infinner sig en tillfredsställelse som få andra spel når upp till. Om det så är saker som får dig att brinna, explodera, frysas ner eller rent av förångas, spelet öppnar upp för kreativt spelande. Vad som möjligen inte är lika kreativt är avsaknaden av bosstrider. Samtidigt är det väldigt förståeligt när du väl sitter med spelet då själva världarna (läs nivåerna) är motståndarna. Jag kan däremot förstå om någon gärna sett mer tydliga bossliknande segment – men då det snarare är fysiken och miljöpussel som står i fokus gör det mig inget alls. Snarare känns det fräscht.
Du kan teleportera – och byta plats med objekt. Men även längre fram få objekt att frysas fast. Se bara upp så du själv inte fryser ihjäl!
Detta leder till frågan som är väsentlig – vem är detta spel för? Det märkliga är att dess omedelbara intryck och det öppna sättet att spela gör att jag känner att spelet kan uppskattas av alla. Oavsett var ni kommer ifrån. Det kommer definitivt finnas de som ryggar tillbaka av den upptrappande svårighetsgraden, men i Bionic Bays fall känner jag att utvecklarna hela tiden balanserar på gränsen mellan frustration och tillfredsställande exakthet.
När du väl kommit in i ”zonen” för detta spel är det i mitt tycke ett spel som alla bör testa. Att det då bara kostar runt 200 kronor gör att det blir än mer enklare att rekommendera det. Dess singeläventyr är det som tar mest fokus – och med en speltid (för mig åtminstone) på runt tretton-fjorton timmar känns det både rimligt och överkomligt. Lägg därtill att du får mer speltid om du älskar ’online leaderboards’ där du kan spela specifika banor för att få bästa tid. Och vips har du ett spel som nog kan leva extra länge. Ett spelläge som i sin enkelhet lyckades ”lura” in mig i ett antal timmars omspelning – där jakten på sekundrar hela tiden gäckade mig. Men tro på tusan om jag inte var i toppen på vissa banor ändå. Förvisso inte svårt innan release… men snälla ge mig något i alla fall!
Bionic Bay förnyar kanske inte genren när det gäller fysikbaserade pusselplattformare, men i kategorin drömska, synthwave-indränkta upplevelser… ja då finns det inte direkt något annat att välja. Storyn är underbart sparsam och mystisk, gränssnittet är rent från oväsen och allt som skänks spelaren är den rena upplevelsen. Tänk bara på att hålla tungan rätt i mun så du inte dör… på en gång! För ja, du kommer dö… om och om igen, men du kommer ändå inte vilja släppa taget om handkontrollen. Det för mig är ett spel alla bör spela och där dessa människor troligen även kommer uppskatta spelets kvaliteter! Även när ni dött för femtionde gången…
Denna recension baseras på PC-versionen. Finns även till Playstation 5.
Bionic Bay. Ordinarie pris 19,99€ enligt Steam 2025-04-17.
Kod tillhandahållen av Kepler Interactive.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.
