Alien: Rogue Incursion

Ett VR-spel som utspelar sig mellan Alien och Aliens, hur kan jag få tag och spela det? Detta var min första tankar när spelet Alien: Rogue Incursion utannonserades, men frågan som vi ställer mig nu är: ”hur känner jag nu när jag faktiskt har spelat spelet”?

Efter att ha blivit tillkallad av en gammal vän Benjamin Carver beger sig vår protagonist Zula Hendricks, en föredetta marinsoldat och hennes Android Davis mot planeten Purdan. När de närmar sig planeten och bosättningen Castor’s Cradle som Benjamin bad dem komma till blir de nedskjutna innan de hinner landa och kraschar precis vid bosättningen (vilken tur!).

Medan Davis tar och kollar över skeppets skadade system och ser om han kan laga det, beger sig Zula ut för att hitta Benjamin. Vad hon möter är inte en bosättning som sprudlar med liv eller folk i rörelse, utan vad hon möts av är istället övergivna fordon och blodstänk längs med väggarna.

Genom att hacka sig in på de datorterminaler som finns tillgängliga lägger hon snabbt ihop att det inte är vilken bosättning som helst de ”landat” vid, utan en bas som har hemliga experiment som ingen där vill ska läcka ut till omvärlden vad de gör där. Det värsta är att det som de experimenterar med är inget annat än våra kära Xenomorphs. Det här låter som det är riktigt illa, men det kommer hända saker som du som spelare inte kommer uppskatta om du vet vad som brukar hända i Alien-filmerna, men det är något som du får upptäcka själv om du spelar spelet eller om du ej har VR-headset nöjer dig med att Youtuba spelet.

Davis står vid din sida och skjuter gärna en Xenomorph eller två.

Premissen för spelet låter som något verkligen håller sig trogen till vad som händer och kommer hända i de efterkommande filmerna där man tillfångatar Xenomorphs för att använda dem inom det militära eller för att göra supersoldater (Alien: Resurrection). Jag var helt inne i historien och jag ville ta mig sakta framåt, en korridor i taget, för att leta reda på mer information från de meddelanden jag kunde läsa i datorterminalerna.

Men det var svårt ibland att veta om jag bara hade gått runt i en cirkel eller om allt bara såg väldigt likadant ut. De områdena du kommer ta dig igenom skiljer sig åt, men när du är i ett område ser omgivningen likadan ut och det är svårt att vet om det är samma korridor du gått förbi tre gånger. Att vara nöd att förlita sig på lokalsinne i ett VR-spel är väl ganska lätt, hur svårt kan det vara? Det kan vara förvirrande, även om det är ett litet område med bara ett fåtal korridorer som du har att snurra runt i.

Jag hade uppskattat om det funnits tydliga markeringar att det här är korridor 1C och jag ska till 3E, bara för att göra det lite mer realistiskt och åtkomligt. Tillgången till en mer lättillgänglig karta hade varit en väldigt trevlig upplevelse, för det är något som jag hela tiden glömde bort att jag hade. Men jag förstår syftet: du ska vara vilse, du ska vara förvirrad och du måste smyga försiktigt i korridorerna i hoppet om att din rörelsedetektor inte börjar blippa högt på grund av rörelse i närheten.

Kartan finns som en flik på den handhållna enhet som du bär med dig där all info finns och som du använder för att hacka maskiner. Problemet är att du bara plockar fram den för att använda den vid datorer eller andra terminaler som behövde den. Att plocka fram den för att kolla på kartan, mitt i en eldstrid, för att se vart en säker plats finns är inget som skedde. Hade det varit som i vanliga spel, där du trycker på paus eller liknande och får upp menyer där kartan syns, hade det varit smidigare. Samtidigt förstår jag att utvecklarna vill ha allt ”i världen”, även fast jag glömde bort att min handhållna dosa existerade fram tills att jag tittade på mina bilder som jag har tagit för den här recensionen.

Du kommer få och hitta verktyg och vapen för att hjälpa dig ta dig framåt i spelet: först och främst har vi vår rörelsedetektor som blippar på om något kommer mot oss. Du har även ett sidovapen: din trogna revolver i sitt hölster, redo att användas om du verkligen behöver det. För att verkligen känna dig som du är i en Alien-film har du tillgång till det klassiska vapnet Pulse Rifle, som river igenom aliens höger och vänster om det kommer flera samtidigt. Då du troligtvis kommer skada dig på ett eller annat sätt finns det livpåfyllning i formen av en spruta som du kan ta. Detta är bara några av de viktigaste sakerna du kommer få tillgång till i spelet, men det finns fler saker att hitta längs med vägen.

Vad jag gillar med att använda revolvern och Pulse Rifle är hur du hanterar dem. Du kan hålla dem med en hand om du vill, men för ökad stabilitet och sikte använd båda händerna. Att ladda om är också lika intressant då du poppar ut cylindern (eller trumma om du föredrar det) och vänder den upp och ned för att hylsorna skall trilla ur, sedan tar du fram och laddar in en kula i taget. Medan du på Pulse Rifle med ett knapptryck poppar ur hela magasinet, plockar fram ett nytt som du sätter i och drar sedan i manöverhandtaget och du är redo att skjuta igen.

Jag skulle vilja säga att det är enkelt att ladda om… när inget händer och du har all tid i världen. Men när det rör sig två eller tre Xenomorphs mot dig och du har slut på ammunition kommer det inte gå lika bra. Dels för att du ska försöka hitta ammunitionen som sitter på din vänstra sida av kroppen där du ska magiskt plocka dem ur luften, ibland vill handkontrollerna inte hitta dem när du så desperat behöver dem.

Detta är ett problem som är övergående med spelet, VR-kontrollerna. När en sådan enkel sak som att sträcka upp din vänstra kontroll till sidan av ditt huvud och klicka på en knapp för att slå på din lampa som du har där, krånglar och vill ej gå igång. Hur problematiskt blir det då inte på de tre till fem andra ställena du som du måste sträcka dig till för att plocka fram något du behöver. Det här är ett problem som jag fick stångas med hela tiden – att jag ej fick fram min ammunition, slå av/på lampan eller plocka fram min revolver för att kroppen i spelet vridit på sig eller att jag stod ”fel”. I ett spel där det är av vikt att kontrollerna fungerar som de är tänkta att göra för din överlevnad kan det ej krångla så mycket som det gör, plus att kroppen i spelet är väldigt stor och då blir det svårare att bedöma hur jag ska plocka fram saker.

Kom ihåg allt detta..!

Låt oss kliva ifrån det negativa och plocka fram något som jag ser som positivt i spelet: stämningen! Spelet har en riktigt bra stämning och känsla som du får medan du smyger dig framåt genom spelet – men visst, ibland kommer du vara nöd att springa också för att undvika att bli brutalt mördat i ett hörn. Men att kliva runt med min rörelsedetektor i ena handen och min revolver i andra medan jag lyssnar på det öde dunkandet av någon maskin i min närhet, avsaknaden av mänskligt ljud och röster gör det ödesmättat.

Sen när rörelsedetektor plötsligt börjar att blippa till kommer pulsen att höjas lite och jag under varifrån kommer de komma ifrån. Är det från en öppning i väggen, den öppna dörren eller kommer de hoppa in genom ventilationssystemet? Det är de här bitarna som jag tycker är det bästa med spelet, men….. Om det ändå vore så väl.

Problemet är att spelet, även om det varit ute i över en månads tid har det fortfarande stora problem, varav Xenomorphs AI är en av dem. De kan fastna i dörröppningar, stå still och inte göra något eller fastna i en rörelseloop i närheten av dig. Att fasta i en röselseloop har även hänt med Davis när man har honom med sig en stund i spelet; han gick fram och tillbaka till en dörröppning och även om jag gick därifrån var han kvar där. Utöver att spelets AI är lite dum ibland, bryter spelet sönder sina egna spelmoment eller händelser, vilket gör att du fastnar – med andra ord inget händer och du får helt enkelt ladda om. Vid ett tillfälle ska Zula använda en keycard i en terminal för att låsa upp en stor dörr, här ska nyckeln inte fungera utan ett larm ska ljuda och dörren förblir stängd – vilket tvingar Davis att bryta upp dörren själv för att nå Zula. Men det hände inte något efter jag satt i nyckeln, även om jag hade laddat om spelet eller startat om konsolen i hoppet om att något skulle hända. Detta är något som hänt flera gånger där jag till slut står still på en plats och undrar vad som händer, ja inget då spelet slutat fungera bara. Att ladda om fungerar, men kan bli irriterande efter ett tag.

Om du undrar om du kommer ha tillgång till oändlig ammunition som du bara kan dra fram när det tar slut så är svaret nej. Under spelets gång kommer du hitta ammunition och livpåfyllning liggandes på bänkar, bord eller dolda i lådor. Det finns även panikrum som innehåller två skåp där det finns ammunition och liv, och dessa fylls på efter du startar om. Här finns även terminalen för att spara ditt spel, så kom ihåg att spara när du väl besöker ett panikrum.

Något som var en av de värsta sakerna var att jag blev något hemsk åksjuk medan jag spelade spelet. Om det är på min sida eller spelets är svårt att avgöra, men eftersom det bara hänt med detta spel skulle jag säga att det är något hos det som gör mig hemsk illamående. Så pass illamående att jag kallsvettades, spände mig något hemskt och var nöd att ge upp efter 15-20 min för att lägga mig ner och försöka att inte kräkas. Jag har testat på många VR-spel och det här är nog det värsta jag mått, och då har jag kört Separation (visst – bara en person som gjorde det spelet, så kan vara fallet att han ej visste hur han skulle göra för att undvika illamående hos spelare) och Ace Combat 7: Skies Unknown när jag loopade runt i mitt plan i jakten på fiendeplan.

Men om vi tittar på ljudbilden istället så tycker jag att den tillför mycket till stämningen och bygger upp mycket av det som vi får uppleva under spelets gång. Det tysta ödestigna tomheten som infinner sig när du går genom korridorerna och bara något ljud hörs medan det är tyst, ljudbilden gör mycket för att skrämma upp en fast inget finns där. Samma sak med den musik som kommer när du hamnar i strid eller i dialoger där den finns där för att försvinna bort. Jag tycker om det som vi får här, diskret men effektivt.

Grafiskt har jag inte mycket att klaga på när det kommer till spelet, ja lite mer bokstäver på väggarna för att leda oss rätt hade varit en uppgradering på det grafiska. Men jag tycker om hur spelet är uppbyggt även om det är liknande omgivningar förstår jag som jag skrev tidigare varför spelet är byggt så. Jag gillar hur illa det känns när en Xenomorph kommer ända upp i ansiktet på mig med sitt slem och vassa tänder som hugger efter mig, det är välgjort när det fungerar som det ska.

Så i slutändan vad har jag att säga om spelet, jag finner det väldigt kul och spännande att köra spelet… Om vi räknar bort de problem som finns med spelet även nu så länge efter dess släpp. Men jag skulle rekommendera spelet för dig som har suget efter ett spännande VR spel och vill känna hur det känns att smyga omkring i ett alien-infesterat område.