Matchbox Driving Adventures

I en värld fylld av avancerade bilsimulatorer och actionfyllda racingtitlar kan det vara svårt för enklare bilspel att sticka ut. Matchbox Driving Adventures är ett så enkelt racingspel som det kan bli, men med sin prislapp konkurrerar det direkt med några av de största titlarna på marknaden. Frågan är om detta barnvänliga bilspel kan rättfärdiga sitt pris, eller om det hamnar i skuggan av sina mer sofistikerade konkurrenter?

Vanligtvis inleder jag inte recensioner med att prata om priset på produkten, men i detta fall är det högst relevant. Matchbox Driving Adventures kostar 40 euro, ungefär 450 kronor, och för det priset kan du få tillgång till välrenommerade körupplevelser som Forza Horizon, Dirt Rally och F1 2024. Dessa spel erbjuder bilkörning i världsklass med vacker grafik och realistiskt modellerade bilar. Så vad kan Matchbox Driving Adventures erbjuda som dessa tungviktare saknar? Svaret är… tyvärr inte särskilt mycket.

Låt mig understryka det här tidigt: detta är i högsta grad ett spel riktat till en yngre publik. Och med det som utgångspunkt så är detta ett roligt, färgglatt och lättillgängligt spel som varje bilintresserat barn kan njuta av. Miljöerna är varierande och uppfriskande, menyerna och gränssnittet har en nostalgisk 2000-tals-känsla (smaksak, men jag gillar det) och det finns ett dussin bilar att köra och desto fler banor att utforska. Banorna bjuder dessutom på en riklig variation och tar spelaren med på en resa från stadens gator till soliga stränder, glödande vulkaner, täta djungler och snötäckta bergstoppar. Spelet finns dessutom tillgängligt i helsikes många språk, inklusive svenska i både tal och skrift, vilket är ett stort plus. Som en lättsam introduktion till bilspel är Matchbox Driving Adventures en utmärkt startpunkt.

Spelets 14 banor erbjuder gott om variation

För oss som är lite äldre finns det dock mycket som kan efterfrågas med spelet. Låt oss börja med den mest grundläggande och viktigaste funktionen: körmekaniken. Det finns fyra elementära funktioner – styra, gasa, bromsa och sladda – samt en turbo för att accelerera snabbare. Tyvärr känns inte några av dessa funktioner särskilt välutvecklade. Körupplevelsen känns oerhört primitiv där varje ovan nämnd funktion känns så basal som den kan bli. Att styra bilen innebär i princip bara att trycka på A och D, utan någon som helst risk att du tappar kontrollen, tippar eller sladdar ur banan. Turbon fungerar på samma enkla sätt som i många andra spel – den ger en extra hastighetsboost. Det går inte att klaga på, nästan varje spel gör likadant.

En tydlig brist är sladdningsfunktionen: när du trycker på sladdknappen hamnar du i en sladdanimation som är svår att kontrollera och segar ner dig i 99% av fallen. Sladdning är dessutom en central mekanik, eftersom det är ett av två sätt att få turbo. Det andra sättet är att vara i luften genom att köra på diverse hopp som finns utplacerade på banorna, men det händer så sällan och under så kort tid att sladdning blir den huvudsakliga metoden för att samla turbo. Kort sagt, körupplevelsen i Matchbox Driving Adventures är så basal som den kan bli.

Men ja, jag erkänner att det är elakt att granska spelet utifrån mitt elitiska perspektiv. Matchbox Driving Adventures försöker inte vara en hyperrealistisk simulator i världsklass; meningen är att det ska vara underhållande för barn, och på den fronten levererar det med råge. Roliga, upplåsningsbara bilar, spännande uppdrag och färgglada race – vad mer kan önskas? Varje bana belönar spelaren en medalj och pengar som kan användas för att köpa och färga nya bilar: alltifrån brandbilar och ambulanser till sportbilar och offroad-truckar. Pengar går att tjäna ihop galet snabbt och bilarna har alla en någorlunda unik körupplevelse, vilket alltid är välkommet. När jag väl släpper min inre racing-purist och ser spelet för vad det är – ett skojigt racing-spel för barn – då inser jag att det faktiskt uppfyller alla punkter. Det är något enormt lättillgängligt, både i menyer och i själva spelandet, och borde därmed inte ställa till några besvär för en yngre person som är obekant med spel.

Spelet bjuder på en mindre mängd innehåll: 14 korta banor, 12 olika bilar och möjligheten att spela solo, online eller i split screen-läge. De två spellägena som erbjuds är Äventyr och Tävling. Den förstnämnda erbjuder en Super Mario-liknande värld där spelaren kan klara uppdrag – allt ifrån att vinna lopp till att leverera post – på förutbestämda banor. Banorna går snabbt att klara av och är inte tillräckligt underhållande eller varierade för att motivera en andra genomspelning. Enligt min upplevelse är äventyrsläget något man spelar en gång och sedan inte återvänder till. Om spelet gav möjlighet att välja olika bilar för uppdragen hade det kunnat ge mer variation, men som det är nu ligger spelets långsiktiga hållbarhet främst i tävlingsläget.

Tävlingsläget låter dig skapa egna race eller mästerskap mot AI-spelare, och det går även att köra i split-screen med upp till fyra spelare. Tyvärr går det inte att anpassa antalet AI-motståndare, vilket innebär att du inte kan skapa en-mot-en race. Några av mina bästa minnen från barndomen kommer från split-screen turneringarna vi höll i Mario Kart, och att se en split-screen funktion även i detta spel värmer hjärtat. Från mitt korta test fungerar funktionen bra, och jag tror att det kan ge många timmar av underhållning för både familj och vänner.

Det gick dock inte att köra split-screen på samma tangentbord (exempelvis att ena spelaren kör med WASD-tangenterna och andra piltangenterna), och att koppla in ett annat tangentbord fungerade likaså ej. Jag behövde istället använda en kontroller och ett tangentbord, men utöver denna petitess var upplevelsen utmärkt. Online-upplevelsen har jag dock inte lyckats testa, då den är rätt död i skrivande stund när spelet inte släppts – men om den fungerar lika väl som split-screen är det ett stort plus för spelets hållbarhet.

För 40 euro, alltså ungefär samma pris som många av de bästa racingspelen på marknaden, är det svårt att inte ifrågasätta värdet här. Även om det färgglada och barnvänliga Matchbox Driving Adventures riktar sig till en yngre publik och levererar på den fronten, är det ändå en produkt som känns väldigt avskalad och simpel i jämförelse med vad samma summa kan ge dig i andra bilspel. Körupplevelsen är knappt grundläggande, och för äldre spelare eller de som söker mer realism och utmaning kommer spelet snabbt bli monotont och repetitivt. Men i rätt händer – det vill säga hos yngre spelare som just börjar utforska bilspel – kan Matchbox Driving Adventures fungera som en fantastisk introduktion.