Little Kitty, Big City

Att få utforska en öppen värld och att dessutom få upptäcka allt som en nyfiken katt, kan inte göra annat än att tända upptäckargnistan i mig. Men hur stor är staden egentligen för en liten katt som lätt blir distraherad på sin väg hem? 

Katter tycker om att ligga och vila på de konstigaste av platser, gärna där det är soligt och varmt. Just den här katten har valt en solig fläck på fönsterbrädan. Det är bara den lilla detaljen att det är utanför fönstret, och ungefär fem våningar upp i ett lägenhetshus. Ett ändå rätt stilfullt och smidigt fall från viloplatsen ner på markplan blir början av spelets berättelse.

Vår övergripande uppgift är att ta oss hem igen, men det är lätt att bli distraherad. En skata erbjuder att hjälpa oss hitta en fisk som ger oss energin tillbaka för att klättra tillbaka upp till lägenheten. Om vi kan samla ihop tillräckligt med glittriga föremål åt honom det vill säga. På vår upptäcktsfärd för att hitta kapsyler, nycklar och annat som blänker finns det en massa annat att titta på och skrymslen att utforska. Så vägen hem blir inte direkt spikrak.

Flera andra karaktärer i djurskepnad ger oss uppdrag som kan gå ut på att hitta och bära tillbaka ett visst föremål eller hitta någon annan karaktär. Till exempel finns det en skalbagge som är assistent till den senaste och hetaste media-katten, vars mobil har förstörts. Men du har ju sett att nästan alla människor har en, så du kan säkert låna en sådan av någon på gatan. Sagt och gjort ser du till att “råka” gå framför fötterna på någon med en mobiltelefon som du kan snappa åt dig när den faller till marken. Men det gäller att springa så att de inte får tag på dig!

Utöver mobiltelefoner kan människorna även bära på mackor och annat spännande som du kanske kan få nytta av. En macka kan till exempel fungera bra som lockbete när du jagar fåglar. Som belöning för att ha fångat en blå liten fågel, och sedan släppt den igen, kan du få en fjäder och kanske någon extra glittrig pryl om du har tur.

Det finns butiker, bakgårdar och till och med tak att upptäcka. Med smidiga hopp och senare även stamina för att klättra på klängväxter kan vi som spelare ta oss upp och få en fin vy över kvarteren. Den del av staden som vi kan upptäcka är inte särskilt stor men har många skrymslen och vrår vilket gör att det enligt mig känns mycket större än vad det är.

Utöver de uppdrag som du får av andra djur är det lätt att snubbla över olika achievements medans vi utforskar våra omgivningar. Hur många krukor kan du knuffa ner eller hur många lådor kan du sitta i? Spridda lite varstans finns även episka viloplatser, eller vad en katt nu skulle rubricera som en perfekt sovplats.

Omgivningen har en prägel av en relativt modern japansk byggnadskultur och de gacha-automater som dyker upp en bit in i spelet ger verkligen hintar till den japanska småstaden. Betalar du skatan ett antal glittriga föremål hjälper han dig vrida på handtaget och du får en av de gulliga hattar som finns i automaten! Lösa kasplar kan även ligga bortglömda på undangömda platser. Det finns hela 42 stycken att samla med olika teman.

Little Kitty, Big City är bara en handfull timmar långt även om du gör allt. Enligt mig är detta inget egentligt problem, då det gav mig en prefekt dos av upptäckarglädje istället för att erbjuda en överväldigande stor värld att upptäcka. Givetvis hade det varit trevligt med bara något kvarter till att upptäcka, men jag kände mig nöjd och inte alls snuvad på innehåll när jag tillslut tog mig upp till min viloplats på fönsterbrädan igen.

Spelet rekommenderar att du spelar med handkontroll, vilket jag har gjort rakt igenom. Rörelserna är så smidiga som jag hade förväntat mig av en katt. Mekaniken för att hoppa är lite intressant, då vi håller inne en knapp och siktar med vänstra spaken vart vi vill landa. Detta gjorde att det sällan blev fel när jag skulle hoppa ner på saker men att hoppa upp på en kant kunde ibland bli lite klurigt när markören inte hittar kanten. Resultatet blir då att vi hoppar in i väggen eller glider ner längsmed den. I slutändan var det framförallt en vanesak i hur nära en vägg eller ett föremål katten behövde sitta för att kunna hoppa upp på ett smidigt sätt.

Spelets grafiska stil bidrar till den lugna atmosfären och känslan av att det inte är någon brådska. Med skarpa färger och enkla former fick jag känslan av ett barnprogram utan att det för den delen blev allt för larvigt. Djuren jamar, kvackar och skäller men dialogen sköts av textrutor.

Little Kitty, Big City är ett spel för barn och vuxna som är nyfikna på världen, och kanske lite extra glada i katter. I alla sin enkelhet tycker jag att spelet står ut ur mängden med indiespel, men det lämnar inte det där djupa avtrycket som krävs för att det ska bli en klassiker. Med det sagt så är det en skarp rekommendation från mig till den som vill ha ett litet avbrott i allt ansvar som mer dramatiska spel ofta lägger på oss som spelare.