Jag svettas lätt när jag försöker lösa pusslet framför mig. Ska jag bränna upp busken till höger eller vänster? Jag kastar prövande ut helningsmagi, och fler buskar dyker upp. Den där anden förut sa något om avocados, men kan det vara relevant här?
Tenderfoot Tactics är ett strategiskt-öppen-värld-rpg med fokus på utforskning, men låt oss börja med berättelsen.
Du är en ande, eller ja, det som finns kvar av en ande. För att återfå din fulländade form måste du gå på ett långt äventyr och sakta men säkert komma ihåg vem du är. Istället för att det är du som ska gå runt och äventyra är det Goblins du ska styra över. Dessa små varelser är ytterst speciella och kan levla upp och utvecklas på ytterst speciella vis.
Berättelsen är väldigt luddig. Det pratas om avocados och bananer, men också om man kan vara ond mot andra utan att vara ond mot sig själv. Det ställs stora frågor med små bilder och det funkar galant! Jag läser varje textruta lite extra noggrant för att försöka ta reda på mer om denna mystiska värld jag befinner mig i, för mystisk är den.
En dimma har lagt sig över landet och dragit in en hel armé av elakingar som vill stoppa dig. Hur då? Genom att slåss! Det är bara att slå tillbaka. Striderna är turbaserade. På en tur kan en Goblin gå fyra rutor, göra en förmåga och välja åt vilket håll den ska titta. Samma regler gäller för dig som för sina fiender. Alla siffror är statiska och alla attacker träffar.
Till en början har du ett väldigt begränsat antal förmågor. Varje gång en av din Goblins levlar upp får de en poäng att låsa upp en ny förmåga med eller uppgradera en befintlig. Allt ändras dock efter att de kommit upp i nivå tre.

Det är frågan.
Vid nivå tre får du möjligheten att utveckla dina Goblins till en ny klass, lite som Pokémon. Men det stannar inte där. När din pilbågsskytt nått upp till nivå fyra kan den nämligen bli en trollkarl. Om denna trollkarlen skaffar tre nivåer i knight kan den bli ett spellsword. Vad händer om man har fem nivåer i knight och två i wood-witch? Ja, det kan jag ju inte avslöja. Det finns flera dolda klasser som du kan upptäcka genom att klara av utmanande strider runt om i världen. Också likt Pokémon känns det extremt spännande och pirrigt när man lyckas gå upp den där extra nivån och låser upp en ny klass. Detta blir bara bättre av att alla klasser känns väldigt unika och välgjorda, både i form och i de förmågor de har tillgång till.
Detta räddar de annars rätt så enformiga striderna att stöta på eller spela som en ny klass är en spännande upplevelse som får mig att vilja spela den där extra timmen. Striderna är hyfsat dynamiska genom det fenomenalt implementerade “fyra-element” systemet. Varje handling man gör påverkar elementen de rutor du interagerar med. Kastar du ett vattenklot? Då ligger pölen kvar. Använder du tio vattenbollar och gör ett stort hål på samma plats skapar du en liten sjö där varken du eller fienden kan utföra handlingar. Detta är väldigt innovativt och roligt. Det finns mer än ett sätt att kombinera dessa element också, vilket gör att vissa klasser samarbetar lite extra bra. Striderna kan kännas lite samma, speciellt i den senare biten av spelet då du har din ultimata strategi som krossar allt… medan det finns tre timmar spel kvar.
Något annat som också är enformigt är det du gör när du inte slåss. Du vandrar omkring i en lite udda färgad värld, stöter på fiender, slåss. Går en bit till, stöter på fiender slåss. Går till nästa markör på kartan, plockar upp blåbär, slåss. Spelet vill att man ska undersöka, men det finns inget där.
RPG-elementet handlar också om ovan nämnda blåbär. Varje Goblin kan hålla upp till två objekt. Detta kan vara allt från faktiska vapen till en hög med rosmarin. Dessa kan förbättra dennes skada och helningsförmåga eller ge den mer liv.
Stilistiskt är detta ett av de mest sammanhängande spelen jag spelat i 2020. Varje ny klass, fiende eller händelse passar perfekt in i det som redan etablerats. Det är inte ett grafiskt underverk, men det funkar så sjukt bra.
Musiken är riktigt mysig, men kan snabbt bli tjatig då du göra samma saker hela tiden. Det är detta som är mitt största problem med Tenderfoot Tactics, enformigheten. Oavsett hur bra klassystemet, striderna och berättelsen är tröttnar jag när allt är så samma; jag gör samma saker om och om igen med ytterst små variationer, jag blir uttråkad så fort jag vet vad allt gör, för då är mysteriet löst. Detta spel drar ut på den där “nya-spel” känslan till det yttersta, för detta är verkligen nytt och unikt, men det håller inte hela vägen. Detta spel är också inget för alla. Älskar du turbaserade strider och mystiska världar där inget är självklart? Sa du “ja” bara en gång tycker jag du ska lägga 200kr på något annat. Jag är taggad på vad denna grupp av utvecklare kommer hitta på härnäst!
Denna recension baseras på PC/Steam versionen.
Tenderfoot Tactics. Lägsta pris c.a 215 kronor enligt Steam 2020-11-18.
Recensionsex tillhandahållet av Icewater Games.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.
En stor mängd av spel- och produktrecensioner görs på Nördlivriggen som agerar testdator/testbädd.