CastleStorm 2

CastleStorm 2 är något så unikt som en mix av Heroes of Might and Magic, Tower Defense och plattformande hjälteaction?! Sedan att du kan använda zombiefår, magiska attacker och bygga fort, ja, det gör det hela bara till en ännu mer pikant spelsoppa! Frågan är bara om det smakar gott, eller om det snarare blir en spyfest?

Strategi kan komma i många olika former, men när det kommer stöpt som en märklig blandning av plattformsaction och turbaserat världsbygge – ja då blir man förvånad. Styr din hjälte genom slag mot vargar, befästningar och elaka magiker, i vad som kan vara årets mest blandade spelupplevelse! På gott och ont…

Vad tusan är detta?

Som det strategispel det är, börjar du med en huvudstad samt landmassa, där du tjänar dina härliga resurser. Sten och trä är vad du börjar med – som i sig blir grunden i ditt mål att rusta upp ditt rike såväl som din hjälte. Det här kan jämföras med Heroes of Might and Magic; du ser hela världen i isometrisk vy, och kan med hjälp av ”Action Points” göra ett visst antal steg med dina hjältar, allt medan du varje runda tjänar in de där så viktiga resurserna. Resurser som kan användas för att skapa en armé som backar upp din hjälte när det är dags att strida!

För när du springer runt i omvärlden, bygger nya fort för att utöka din räckvidd, eller attackerar banditer och andra riken, blir det dags att slåss! Det är nu spelet byts ut till ett plattformsliknande actionspel, där du ska försvara dig själv, eller ditt fort (på vänster sida av skärmen) och sedan antingen ta en flagga på höger sida av skärmen, eller framförallt bara överleva de horder av fiender som väller in från höger. På detta sätt blir det även en typ av ”Tower Defense” spel, vilket späs på ännu mer av det faktum att du kan uppgradera dina vapen – både hos hjälten, men framförallt den ballista som oftast även är med i plattformsläget. Stridsläget är uppfriskande direkt, och du kan komma att spela det i ett mer ”god-mode” stuk, där du styr hela läget – alternativt att du styr enbart din hjälte.

Som spel, funkar det bra – det till synes enkla upplägget i striderna kan fördjupas med nya vapen och förmågor, och din hjälte och armé kan så klart gå upp i nivå allt eftersom spelet går. Men samtidigt gäller samma sak hela ditt rike – du behöver hålla kolla på vad som händer där ute, så att ingen motståndare kommer och tar dina slott, och driver dig från marken. Samt så klart att du hela tiden vill öka din ”inkomst” av resurser och pengar, så du kan göra de där mysiga uppgraderingarna till dina vapen som du länge drömt om.

Berätta mig en saga!

Spelupplägg och allt sånt i alla ära, men hur är berättelsen? Jo, det är en knasig berättelse, där textdialog sköljer över dig likt ett störtregn från och till, och även om jag känner att tonen är humoristisk går det egentligen aldrig att fästa sig vid nån karaktär eller själva berättelsen i sig. Den är där för att serva din framfart som hjälte – allt medan du hugger ner förväxta vargar eller stora jättar. Visst finns det humor i själva spelandet också, som att du kan skylta med zombiefår som skjuts iväg med din katapult eller ballista, liknande gamla hederliga ”Worms” – men det är aldrig något som riktigt får över mig helt och hållet. Trots att jag är som gjord för att gilla den här ”Dungeon Keeper”-liknande humorn, där hjältar aldrig kommer ihåg sina undersåtar, eller motståndare verkar vara helt tappade bakom flötet. Oavsett… det duger, men duger som bäst. Storymässigt finns egentligen inget att säga; världen håller på att tas över av varelser från andra sidan graven och det är du som ska stoppa alla dessa zombies och odöda. Så grundläggande rättframt att det får mig att tänka, ”Hmm, inte mycket mer att säga om detta… oh en diamant!”. Ja, jag har koncentrationsförmåga av en sparv…

Samma gester jag fick för spelets berättelse…

I övrigt är det mest den karikatyriska och putslustiga grafiken att anmärka på. Det är en lummig och grönskande värld, som känns aningen serietidning i sitt utförande, och även karaktärer du pratar med, för att inte tala om den berättelse som sker framför ögonen. Fånig, lam men tillräcklig i detta sammanhang. Sedan att spelet även bjuder på en lättrallande melodi i bakgrunden och solida ljudeffekter, gör att man sakta men säkert vaggas in i den lättsamma upplevelse som spelet är ännu mer.

Det redan nämnda djupet sträcker sig inte bara till att utrusta/uppgradera dina fort och manskap, utan du kan givetvis även spela andra lägen – där då primärt arkadläget står ut. För utöver själva kampanjen kan man även spela arkadläget, som i sig handlar om att nå ett visst antal stjärnor (tänk mål) för varje bana, och på det sättet låsa upp nya banor och roligt motstånd. Detta sker alltså separat från kampanjen och gör att du kan hoppa in i det göttiga från start; d.v.s. stridandet. Här måste jag säga att spelet skiner som bäst – alltså separat från kampanjen, då du får nöjet att utnyttja dina ”skills” och se vad du går för. Allt för oftast slutar det med att ett stentroll äter upp dig, men då och då kan du njuta av en fin segerskylt, och att du låser upp nya banor. Enkelt, kul och något som verkligen lutar in i spelets mest grundläggande mekaniker på ett bra sätt. Mer sånt tack!

Uppgradera ditt fort, för roligare ”tower defense”!

Strategispelens nya gunstling?

Trots sina brister med lite väl glanslös story och aningen gimmickartat spelupplägg, är det ändå en behaglig spelupplevelse som hela tiden får dig att tänka ”Ja, jag kanske skulle uppgradera min Ballista liiiiite mer”, vilket i sig ändå är ett alldeles utmärkt betyg. Allt behöver inte vara nästa storspel, eller indiepärlan som varenda Youtuber spelar; ibland räcker det med ett enkelt spel, med lite nya idéer… och ett par timmars spelande. Ja, och sen att spelet enbart kostar 139 kronor på Epic Games Store, ja, det gör ju att jag bara kan rekommendera det ännu mer. Förvänta er bara inte något världsomvälvande!