The Shattering

Ett röst från en formlös doktor, minnen som du inte kommer ihåg, namnet på en kärlek som du inte minns. Allt detta i en svartvit omgivning, där sprickor i minnet bryts upp och sanningen om vad som har hänt kommer fram i ljuset. Detta är några av de saker som The Shattering kommer bjuda på.

Vår resa börjar med en kroppslös röst som manar oss att komma tillbaka och hitta din väg igen. Vi börjar vår resa i ett nästan helt tomt rum, med bara ett par stolar. Sakta men säkert så börjar vi utforska det tomma rummet och saker frammanas ur det blå, saker som som vi försöker minnas vad de betyder. Vi ser en samling med objekt som man kommer att få utforska under spelets gång; dessa har alla en speciell betydelse och är en del av Johns förgångna på gott och ont.

Karaktären vi får följa heter John Evans och han är för oss ett helt oskrivet blad, då vi inte vet någonting om honom och vad han har varit med om. Vilket är ganska intressant sätt att starta upp spelet, där vi precis som John får följa hans livsresa från börja till där han är idag.

Spelet skulle jag beskriva som en Walking Simulator, där du kan interagera med vissa utvalda saker och därigenom återuppleva delar ur ditt liv. Spelets design går nästan helt i svart och vitt, där vissa objekt som du kan interagera med markeras med ett blått skimmer runtomkring dem. Saker som har en funktion eller djupare betydelse har färg och är tydligare för dig att upptäcka och uppmärksamma. Tyvärr så kan det ibland vara svårt att veta vad man ska klicka på härnäst för att komma vidare, då de objekt man kan interagera med bara lyser upp när man håller sin markör över dem. På grund av detta så blir det ibland att man bara går runt och klickar på allt man ser, utan att exakt veta vad man ska göra härnäst.

Spelet är uppdelat i fyra akter (och en avslutande epilog), där alla är från en specifik tid i ditt liv som har format och lett dig till precis där du är idag. Den röst som du hör mest i spelet är från en doktor som försöker hjälpa dig att minnas vad det är som har hänt, då när vi startar upp spelet så minns vi inte eller man kan mer säga att man har blockerat de minnen för att de så svåra att återupplevas igen.

Inför och efter varje akt så får vi prata med doktorn där vi får frågeställningar som vi kan välja en svar till. Valen är oftast ett mer positiv eller ett mer apatiskt svar. Svaren kan ha en påverkan på hur spelet slutar. Men att säga att vi som spelare har makten i att se till att John kommer till en insikt och kan gå vidare eller stanna kvar i det vakuum som han just nu lever i.

Som nämnt ovan så är spelet nästan helt i svartvitt och det är faktiskt väldigt estetiskt tilltalande och designmässigt så är spelet väldigt vacker och en fröjd att se på. Just valet av den svartvita estetiken är lite vågad och jag gillar att man gör det, då de saker som har färg sätts mer i fokus och speglar viktiga saker från Johns liv. Har kört väldigt många färggranna spel på sistone (Trials of Mana är extremt färggrant), så att gå till ett spel där färg nästan är helt avsaknad var en spännande och intressant upplevelse. Jag tror att spelet hade tappat mycket i vad de ville förmedla om de hade gjort det helt i färg.

Alla akter är väldigt olika från varandra då de är baserade på de olika tidsperioderna av Johns liv, en är t.ex. från Johns barndom och hur har växte upp och vad han fick genomleva på gott och ont. Jag kommer vara lite luddig om spelets historia och banorna då jag tycker att man ska uppleva spelet själv, då det är en historia som kan beröra oss på ett sätt och ge oss en insyn hos en annan persons liv och hur det har påverkat dennes välmående.

Ibland går bara allt åt helvete . . .

Spelet är väldigt simplistisk och enkelt i hur du spelar det, du har en interaktionsfunktion, en fokusfunktion och möjligheten att springa. Styrningen är väldigt bra i spelet och det är väldigt linjärt då vi ändå följer Johns minnen och vi kan inte direkt ändra vad som har hänt, utan vi är bara en medpassagerare i hans sinne.

Spelets historia och saker som vår huvudkaraktär John upplever resonerar väldigt mycket hos mig, då jag kan se väldigt många saker i spelet som jag kan relatera till som har hänt i mitt egna liv. Och jag tycker att spelet behandlar och förmedlar dom känslor som John upplever på ett väldigt bra och smakfullt sätt.

Spelet kanske inte är för alla då det ändå tar upp en del ämnen som mental hälsa och den känslomässiga stress och utlopp om saker i livet som ej gått som man har hoppats på. Men jag tycker ändå att man ska kolla in spelet, då det är väldigt bra i sitt utförande gällande berättandet om John och att spelet i sig dessutom är visuellt tilltalande.