The Falconeer

Har du någonsin drömt om att få flyga över öppna hav med en falk, armerad med skjutvapen? The Falconeer gör din dröm möjlig!

Spelet börjar med att du väcks av en mystisk figur i ett mörkt rum. Gestalten berättar för dig att du är en ättling till the Falconeers, en uråldrig folkstam som idag verkar vara nästintill utrotad. Du får även veta att världen du befinner dig i kallas för the Ursee, ett enormt hav som styrs av olika fraktioner och imperium i ständig kamp med varandra.

Efter samtalet förs du direkt in i karaktärsskaparmenyn. Här får du välja kön och utseende på din karaktär samt välja vilken bakgrund du ska ha. Bakgrunderna bestämmer vilka stats du får, till exempel om du ska ha mer hälsa eller om du ska vara starkare i strid. Spelet består av fyra kapitel, en prolog och en epilog. I varje del av spelet får du skapa en ny karaktär och var och en av dem ingår i olika faktioner. På det här sättet får vi en inblick i hur olika parter resonerar i konflikter. Huvudberättelsen i spelet är okej, men det spelet är riktigt bra på är världsbygge. Som falkryttare bjuds du på unika vyer och du upplever en värld fylld av spännande hemligheter.

Förutom prologen och epilogen, som enbart består av ett uppdrag, ser strukturen för de olika kapitlen identiska ut. Varje kapitel består av cirka tio huvuduppdrag. Uppdragen blir repetitiva snabbt och det tillkommer knappt någon variation under spelets gång. De går oftast ut på att invadera fiendeterritorium tillsammans med medlemmar från din faktion eller att leverera ett föremål till en specifik plats. I de uppdrag du invaderar fienden måste du även ofta eskortera ett stridsfartyg från punkt A till B. Dessa sträckor känns långa, eftersom stridsfartygen åker i snigelhastighet och din falk flyger nästan dubbelt så snabbt. Detta leder ofta till att du behöver vänta på fartyget hinner ikapp. Senare i spelet varierar sig uppdragen lite mer än så, men under större delen av The Falconeer är detta allt du gör, vilket fick mig att snabbt bli uttråkad. Förutom huvuduppdragen finns det också sidouppdrag du kan göra för att tjäna splinters, spelets valuta. Strukturen på dessa är nästan ännu mer repetitiv och består nästintill enbart av leveransuppdrag eller att döda fiender i ett specifikt område. Eftersom spelet är open world finns det mer att göra än bara de uppdrag du får i din huvudbas, till exempel att utforska världen och att hitta nya platser och reliker. Problemet är att de inte ger någon belöning utöver att de står som “hittade” på världskartan. Det enda “extra” som ger en konkret belöning är time trials som låser upp mer uppdrag i din bas.

Gällande gameplay är spelet relativt simpelt. Som jag nämnde tidigare tar du kontrollen över en Falconeer, eller för att ge en tydligare bild, falkryttare. Förutom att flyga omkring med din falk i den öppna världen kan du använda ett vapen för att skjuta mot fiender. Vapnet har en attack som drivs med blixtenergi, som du antingen kan få genom att åka in i åskmoln och åka förbi orber i vattnet eller genom att döda fiender. Det finns olika slags blixtenergier –  blå, röd och grön – och på falkens rygg finns behållare som lagrar energin. Du kan spendera valutan i spelet på att byta ut behållarna till kraftfullare sådana. Du kan även spendera valutan på föremål som helar dig under tid och på olika vapen. Det finns också en annan energimätare som styr hur snabbt du kan flyga och om du kan göra särskilda manövrer, som till exempel att rulla åt sidan. Om du får slut på energi i denna mätarekan blir det svårt att undvika fiendeattacker, så det gäller att använda den sparsamt.

Spelet har många inställningar att välja mellan om du vill spela med kontroll, mus och tangentbord eller joystick. Själv valde jag att spela med en Dualsense-kontroll, eftersom jag precis hade fått hem min PS5:a. Det finns två mindre aspekter jag stör mig på när det kommer till kontrollerna. Den ena är att oavsett vilka kontroller du ställer in kommer styrning och sikte från samma input, vilket gjorde det svårt att sikta mot en fiende samtidigt som jag styrde fågeln. Möjligen är det något jag måste vänja mig vid, men för mig som inte spelat många spel i genren tidigare kändes det märkligt. Det andra är att du inte kan göra tvärstopp med din fågel och stå still. Du har alltid momentum och är på väg framåt, vilket komplicerade landningarna för mig. För mig innebar kontrollschemat att det blev svårt att ta in världen och observera olika vyer. Utöver dessa små bekymmer fungerade kontrollerna bra. Jag använde R2 för att skjuta, L1 för att flyga snabbare och ducka åt sidan, R1 för att droppa föremål samt fyrkant och cirkel för att låsa in mig på fienden. Du kan även kombinera olika knappar för att göra diverse manövrer, exempelvis u-svängar med mera.

Det jag gillar mest med The Falconeer är den grafiska stilen. Spelet är utformat med en minimalistisk grafik, lite som The Legend of Zelda: The Wind Waker och liknande spel. Jag tycker stilen passar den här typen av spel väl och dessutom behöver du ingen monstermaskin för att kunna spela det.

En annan aspekt jag gillar är musiken. Den är episk i strider och melankolisk när det passar. När jag flyger omkring kan jag höra små detaljer, som hur vinden viner mot havet och jag upplever världen trovärdig. Det enda ljudtekniska jag stör mig på är pistolljudet som  är ett slags irriterande “pew-ljud”.

Sammanfattningsvis har The Falconeer både positiva och negativa aspekter och det beror helt på vilken typ av spelare du är om du tycker om det eller inte. Gillar du luftstrider på öppna hav och är van vid genren, kan det mycket väl vara något värt att kolla in. Om du är ute efter ett traditionellt open world spel med mycket variation i uppdragen kommer du inte att hitta det här.