Patapon 2 Remastered

Patapon 2 släpptes först till PSP 2009 här i norden, nu 11 år senare så får vi en remastered version släppt till Playstation 4. Men frågan är hur bra dom gjort den remastrade versionen och om det är ett kul spela att köra! Häng med så ska vi se vad har att leka med.

För er som inte vet vad Patapon 2 är för typ av spel så är det ett ’God game’ och rytmspel. Vi som spelare intar rollen som en gudaliknande ledare över stammen Patapons. För att hjälpa våra Patapons att överkomma farliga fiender och ta oss förbi hinder så har vi en liten Patapon som bär en trumma som används för att förmedla vad vi vill att de ska göra.

Spelet är som sagt ett rytmspel och det är här trummorna kommer in. Under spelets gång så låser vi upp ett trumljud för knapparna fyrkant, x, cirkel och triangel. De representerar alla olika slag vi kan göra i takt, eller de saker vi vill att våra Patapons ska göra. Som exempel, om vi slår in rytmen ”fyrkant, fyrkant, fyrkant och cirkel” så rör sig våra Patapons framåt på kartan vi är på. Om vi istället ändrar rytmen till ”cirkel, cirkel, fyrkant och cirkel” så kommer dom att attackera närmsta fiende eller föremål som stoppar deras framfart. Och här har vi det stora hela med hur ’gameplayet’ fungerar, och det som du kommer göra under den största tiden i spelet.

Nu är det såklart inte allt som du kommer göra, det finns även 30 uppdrag som du kan få ta dig an, samt möjligheten att uppgradera dina Patapons individuellt, förse dem med bättre vapen och rustning så att du lättare kan klara av de strapatser du tingar ut dom på. Vapen kan man få som belöning efter att ha besegrat fiender; och saker man behöver för att uppgradera får man också av fiender och djur som man jagar på vissa banor. Sedan finns även möjligheten i att man kan gå tillbaka till tidigare banor om du t.ex. behöver fler hudar, klor eller något annat som saknas för nästa spännande uppgradering.

Massa uppgraderingar man kan göra.

Dina Patapons kan som sagt uppgraderas via ett ’level tree’ där du kan se vad du behöver för att kunna uppgradera. De nya uppgraderingarna kan vara allt från Patapons som tål kyla bättre, eller en gubbe som är svårare att slå ner men samtidigt slöare eller helt enkelt att du får tillfälle att låsa upp en helt ny typ av figur. Här kan man gå lös och verkligen göra sin egna armé speciell och unik med alla olika typer av Patapons. Man kan fortsätta att uppgradera den typ man vill till högre nivåer där de blir starkare och tål mer stryk och deras special förmågor blir bättre.

På banorna så kan man stöta på en mängd olika typer av fiender och bossar, så det gäller att matcha rätt vilka Patapons man tar med sig ibland, då de kan ha fördelar på vissa banor och mot utvalda fiender.

Om vi ska kolla lite närmare på rytmbiten i spelet så är det egentligen väldigt smidigt och enkelt designat. Du knappar in en fyra knappars rytm och dina Patapons gör den, dvs. om du gör det i rätt takt. Runt skärmen så blinkar en ram hela tiden och det är efter den här som du kan se till att du håller dig i rätt takt. Utöver det så sjunger dina kära små karaktärer efter att du slagit in kombinationen om du gjort rätt och då kan man efter de slutat enkelt knappa in nästa kommando. Om man gör tillräckligt många kommandon i takt så bygger man upp en kombo mätare, när man gjort det så går ens Patapons in i en ”Fever” rytm. När man har den så blir musiken bombastisk och alla Patapons slåss bättre mot fienderna man slåss mot, skulle man dock råka trycka fel så får man helt enkelt börja om med att bygga upp sin kombo.

Du är Patapons gud och ska hjälpa stammen att bli stora och starka igen och ta sig till sitt mål, ”thats it”

Som ni märker så har jag inte gått in så mycket på spelets story, vilket är för att det egentligen inte finns så mycket att säga om den. Du är Patapons gud och ska hjälpa stammen att bli stora och starka igen och ta sig till sitt mål, ”thats it” med andra ord. Samt att berättelsen inte var något som jag direkt tänkte på så mycket när jag spelade spelet, utan istället fokuserade mer på att hålla takten och skapa min perfekta armé för att krossa allt motstånd jag stötte på.

Patapon 2 Remastered är enkelt att spela sett till dess upplägg, men det är också här som spelet kan fallera för många tror jag. Att sitta under längre spelsessioner och bara mala vidare i 4-takter hela tiden är bara inte så vidare stimulerande eller roligt i längden (i alla fall inte för mig). Jag har tagit mig an spelet i omgångar då jag helt enkelt tröttnade på att bara sitta och trycka på fyra knappar om och om och om igen. Visst du kan uppgradera hej vilt och bygga upp din armé ordentligt och göra några sidogrejer., men i slutänden så är det mesta du gör att trycka på fyra knappar i takt.

Visst det här är en remastered på ett 11 år gammalt spel, så man får se på vad det var då och vad de har gjort med spelet nu för att få ut det på Playstation 4. Så med det sagt så känns det lite som det var en cool grej på PSP:n att kunna spela den här typen av spel när det begav sig, men nu så vill man ha lite mer att göra i spelet. Man får väl hoppas på att när nästkommande spel kommer en vacker dag att de gör lite mer variation på vad man kan göra i spelet.

Nog med gnällande, nu ska vi kolla in lite på det visuella och ljudbilden på spelet. Spelet släpptes som sagt till gamla PSP och då på en 4.3 tums skärm i 480×272 upplösning, men nu så har vi fått spelet släppt i 4K och det ser faktiskt riktigt snyggt ut. Jag har tyvärr kört några riktigt hemska remasters och HD versioner och är tacksamt väldigt imponerad över hur snyggt spelet ser ut. Skarpa linjer och färger som verkligen glänser, sen att ljudet också är lika imponerade bra. Musiken när den kommer igång är som sagt bombastisk och man kommer bättre in i rytmen tack vare den.

Patapon 2 Remastered är ett fantastiskt bevis att även ett PSP spel kan göras bra till nya konsolerna där utöver att de ser bra ut och har suveränt ljud, så flyter det på bra också utan problem. Vad som tyvärr stoppar mig från att köra det mer är att det extremt repetitivt och variationen i dess spelmekanik inte finns där för att få mig att sitta ner med det, än i några korta spelsessioner i taget. Vilket är synd då det är ett bra spel i grund och botten; men man måste nog verkligen tycka om ’God games’ och rytmspel för att få ut maximal njutning av det.