Horizon: Zero Dawn

 Du lyfter den pansarbeklädda jaktbågen mot den den enögda spejarroboten som går sin förutbestämda bana; spejandes åt sidorna. Alltjämt misstänksam och vaksam. Du håller tungan rätt i mun. Bara några steg till nu. Pilen släpps och träffar rakt i spejarrobotens öga och får den att ögonblickligen falla till marken. ”One down… three to go” viskar du för dig själv medan du kryper fram till nästa buske. Äventyret lockar och nästa fiende är i ditt sikte. Nu är vi inne i Horizon: Zero Dawn, och vi ska tränga oss djupare för att se om ovan upplevelse är talande för hela spelet. Häng med!

Vad är detta?

Rent konceptuellt så är detta spel inget nytt. Ni har sett tredje-persons open-world spel förut. Ni har sett light-RPG med enormt många pluppar på kartan att hitta. Höga platser att upptäcka, ’crafting’ av prylar, och modifikationer till dina vapen. Men helheten gör ändå något relativt originellt. Spelet är i princip Tomb Raider i en dystopisk framtid, med inslag av Far Cry och till viss del Assassins Creed.

Spelets stora fokus ligger inledningsvis (och egentligen genom hela spelet) på att smyga sig fram och ta ut dessa jätterobotar en efter en. Men självklart finns det mer än så i spelet. Du har ett level-system där du lär dig att slå ut fiender snabbare, göra attacker uppifrån, nerifrån och åt alla håll och kanter, samt lär dig att bättre tillgodogöra dig de örter och bär du finner i naturen (läs medicin).

Du kan uppgradera dina bärväskor; för ammunition, modifikationer, hälsobär och annat, och även om denna bit förvisso inte direkt känns unik, så är den gjord på ett gediget sätt. Det är nämligen så att överallt i naturen så finns det resurser att utvinna. Ur ”vanliga” djur, robotdjur, buskar och människofiender. Resurser du använder för att uppgradera det mesta i ditt inventory.

Du tjänar även så kallade skärvor som används som valuta i spelet. Så att du kan köpa den där sköna automatvapenliknande armborsten eller slangbellan som du alltid önskat dig, och dessa skärvor finns i princip överallt i naturen. Ha ihjäl en robotdinosaurie och vips; så har du ”pengar”.

Det är alltså i grund och botten ett spel som vi alla har sett förut… men ändå inte.

Story

Vår hjältinna är den jordnära och sympatiska Aloy; en flicka som av olika skäl är utstött från stammen tillsammans med sin ”pappa” Rost. Dessa två finner sig själv leva utanför byn; utstötta och bespottade. Men Aloy låter sig inte tryckas ner av detta faktum, utan bestämmer sig redan i ung ålder att hon minsann ska hitta sin plats, och att hon framförallt ska få reda på varför hon blivit utstött. En fråga som driver henne i mångt och mycket genom hela spelet. Frågor som ”- Vem är jag?”, ”-Var kommer jag ifrån?” och ”-Varför är världen så här?” är konstant närvarande, och skapar en solid grund till spelets upplevelse.

Även om storyn på pappret är ganska simpel, så leder den dig genom spelet (och väldigt många dialogval – ja såna finns) på ett väldigt bra sätt. Självklart är det också frågan om varför denna dystopiska framtid bebos av robotdinosaurier, och vad hände med mänskligheten för att det skulle bli så här?, väldigt viktiga frågor här också.

Allt sammantaget, gör spelets narrativ till ett väldigt originellt sådant; där man hela tiden drivs vidare av nästa klipp av information man kan komma över. Man ska verkligen aldrig underskatta nyfikenhet i spel. Det finns så klart mycket mer att orda om story och hur du som Aloy kommer vidare; men det vill jag ärligt talat inte gå in på. Det får ni upptäcka själva.

Gameplay och allmänna tankar…

Spelets kontroller sitter bra; Aloy känns responsiv och framförallt rolig att spela med, och med ett gäng olika sätt att ta ut fiender så öppnar det verkligen upp sig för dig som vill ta din egen väg. Även om det som sagt är ett stort fokus på att smyga, så kan du senare även gå bärsärkagång om du så önskar. Det beror förvisso lite på hur du placerar dina poäng i XP-systemet, men du kan säkerligen göra det oavsett.

Att springa runt (eller rida på dinosaurier) kan för övrigt vara aningen tröttsamt, även om upptäckarglädjen i världen är stor, så finns tack och lov ”resepaket” som gör att du kan snabbresa mellan olika platser.

Överlag så är det ett riktigt gjutet spel där utforskaranda, smygmoment, rik lore och intressant story resulterar i ett väldigt bra spel. Du kan gå ”batman-style” genom att se genom terräng och upptäcka maskiner och djur, och därigenom även se deras gångmönster och svaga punkter; ett moment som passar riktigt bra in i kombination med smygandet.

Men om vi går vidare till utseende och ljud så kan man inte annat än applådera Sony och Guerilla Games. Spelet ser sjukt snyggt ut på min gamla PS4, och även om jag känner att miljöerna kan bli ”kluddiga” så pass att du tappar bort riktningen eller ibland djur jag följer, så ger miljöerna ytterligare en dimension till spelupplevelsen som verkligen visar på vad bra grafik kan innebära för ett spel. Musik och ljud överlag är bra och filmiskt, som så många spel är nuförtiden. Inte mycket att anmärka på dock, men gör sitt jobb helt enkelt.