Ghost of Tsushima

Vem av oss har inte sagt att vi skulle önska att vi fick ett Assassins Creed-spel i Japan, där vi kan springa omkring utklädda som ninjor och samurajer och lönnmörda allt vi ser. För jag kan säga att jag kommit på mig många gånger att tänka på just Assassins Creed under min tid i Ghost of Tsushima. Men är det bra eller dåligt? Smyg med mig ut i natten så ska vi kolla upp vad det betyder.

Sakta smyger jag mig fram i det mongoliska lägret, det är fiender överallt. Jag smyger upp bakom en vakt och tar ut honom tyst, ingen har sett mig så jag smiter in i ett tält och tar ut en till vakt som är upptagen med annat. När alla i lägret till slut är döda så tänder jag på en tunna med krut och ser på från en klipphöjd när lägret står i lågor.. och detta är bara början.

Jin Sakai är inte vilken Samuraj som helst, han är samurajen som vi kommer att spendera väldigt många timmar ihop med, och kommer därför få följa hans färd under den omtumlande invasionen ledda av Mongolerna på hans hem-ö Tsushima.

Resan börjar med ett riktigt blodbad och nära nog en utrotning av alla samurajer på Tsushima, när den mongoliske erövraren Khotun Khan landsätter. Vi får följa Jin och hans morbror Shimura när de rider in för att delta i attackerna mot de invaderande mongolerna, i ett försök att driva dem tillbaka. Tyvärr så går det inte riktigt som de tänkt sig… men å andra sidan hur hade det sett ut om man besegrade spelets fiender i de inledande fem minuterna. Det skulle inte vara mycket till spel då.

Hur som helst, Jin klarar sig knappt från dessa strapatser med livet i behåll och blir räddad av en kvinnlig tjuv vid namn Yuna. Räddade hon honom utifrån sitt goda hjärta? Nej, snarare för att hon behöver honom så att Jin kan rädda hennes bror från mongolerna och sedan fly från ön. Men denna tidsperiod var styrd av samurajer, och för en samuraj så var heder allt, så hur ska man kunna besegra en fiende som varken bryr sig om heder eller för den delen att slåss på ärofullt sätt? Det här ett dilemma som Jin kommer ställas inför, ska de fortsätta som de alltid har gjort eller kommer han att vara tvungen att göra saker som går emot samurajernas hederskodex för att rädda sin ö och lyckas stoppa den invaderande armen av mongoler.

Samurajerna möter upp de invaderande mongolerna.

Ghost of Tsushima är ett ”open world” spel där du tar dig an huvuduppdrag med allt från att leta upp samurajer som har överlevt, till att övertala andra klaner att hjälpa er att stoppa invasionen. Spelets huvudhistoria är riktigt bra skriven och man får se och följa Jins färd från att vara en idealistisk samuraj som gör allt som förväntas av honom, tills att han ser att deras sätt att göra saker och ting på inte fungerar och att han själv måste göra drastiska och ”skamfulla” akter som inte kommer ses på på ett bra sätt av hans morbror eller andra samurajer.

Spelet levererar en historia som inte bara tar upp heder i ett samurajsamhälle, utan även de intriger och bråk som uppstår mellan vissa klaner och hur man som spelare måste göra vad som är rätt för ens hem och ignorera lite av de traditioner som funnits i evigheter. Spelet gör det här riktigt bra och jag tycker om de situationer som kommer att uppstå. Man kan verkligen se att de har lagt tid på att studera och försökt lägga in mycket realism i hur ett samhälle som detta kan ha fungerat i det feodala Japan. Man får lära sig mycket om Jin och personerna i hans närhet ju längre in i spelet man kommer, samt att man får höra saker i dialoger medan man rider eller är ute med andra karaktärer i fältet. Jag tycker om när dialoger kommer under perioder som annars kan vara ganska tråkiga; som att rida en lång väg till ett uppdrag. Här så blir det mer naturligt att dialogerna kommer och det behövs inte en massa cutscenes där vi får allt förklarat för oss.

Utöver huvuduppdragen så finns det ett myller av sidouppdrag som man kan ta sig an, ja det är verkligen ett pluppar-på-kartan spel. Det har en väldigt stor mängd med sidouppdrag som man kommer att kunna ta sig an, om det så är att hjälpa bybor att bli fritagna, till att hjälpa olika karaktärer som kommer att följa med oss under spelets historia. Om man tyckte att det var mycket så kan jag säga att det finns så mycket mer än så; det finns också en myriad av samlarobjekt och andra hemligheter som utvecklar ens karaktär. Vilket på ett naturligt sätt gör att vi som spelare kommer vilja utforska än mer.

Saker som heta källor där Jin kan reflektera över saker han tänker på, samtidigt som vi får lite mer hälsa. Skriva haikus och få olika pannband (enbart kosmetiskt), besöka helgedomar och få amuletter som ger oss olika fördelar. Djur som den gyllene fågeln kan leda oss till olika objekt eller viktiga ställen där det kan finnas något av värde, samt rävar som spelet låter oss tillbedja vid specifika rävhelgedomar, som ger oss en boost av specialkrafter. För när du t.ex. tar skada så kan du fylla på livet, men det är inte med några flaskor med hälsa eller annat som ger liv utan av din inre kraft och detta får du mer av från rävaltaret.

Man kommer också att kunna plocka på sig en massa olika material som djurhudar, metaller, trädslag och guld, allt som du kan använda för att uppgradera och förbättra dina rustningar, vapen, nya väskor för att kunna bära med dig mer pilar eller andra objekt.

Reflektera över saker som har hänt och få en liten ökning på din hälsa.

Utforskande kan alltså verkligen ge en fördelar, för att inte tala om att när/om du räddar bybor eller t.ex. tar ut ett fiendeläger alternativt en patrull så får du istället för EXP ryktespoäng. Ju mer du hjälper och gör saker så blir ditt rykte högre och du får nya smeknamn; och när du nått ett nytt smeknamn så får du mer i liv också (spelets levlingssystem helt enkelt). Utöver detta så kan du även lägga poäng på olika attackställningar som kan läras under spelets gång, för att inte tala om de bättre attackerna man kan lära sig,  vilket kommer hjälpa oss i det långa loppet om vi vill bli riktigt effektiva i strider.

På tal om strider så kommer det ej att vara som i t.ex. Assassins Creed Odyssey där man bara kan hoppa in och svinga sitt vapen för fulla muggar och hoppas att man tar död på alla. Här så gäller det att tänka till med vilken attack du använder beroende på vilken typ av fiende du attackerar; har den exempelvis ett spjut så ska man använda vindställningen och hoppa över deras svepande attacker. När man närmar sig fiender så kan man få en prompt att locka ut dem i en lite miniduell. Här  kan man sedan hålla in triangeln och inte släppa den förrän fienden attackerar dig; det här är en intressant och effektivt sätt att kunna ta ut en eller flera fiende med ett slag. Dock så kan du dö eller ta allvarlig skada om du råkar slå för tidigt. Det här är något som känns direkt plockat ur någon gammal samuraj-film; där de står stilla i sina attackställningar och bara kollar på varandra, för att sen göra ett gemensamt utfall, varpå en av dem faller död till marken.

Och när det är så mycket fokus på att attackera med rätt teknik och inte trycka fel, om du så ska göra en stark attack och inte en svag så gäller det att ha ett bra kontrollschema. Ghost of Tsushima har ett riktig klockrent sådant och om jag dör så är det vanligtvis för att jag gör fel och inte p.g.a. att kontrollschemat är dåligt. Allt flyter på och man använder alla saker man har lärt sig från början av spelet med dess tutorial, till att senare i spelet verkligen kunna ta sig an fiender effektivt och utan problem. Mestadels av sakerna man gör som att plocka på sig saker i omgivningarna, hoppa upp på sin häst eller välja vilken attackställning är placerat på R2; så du kommer att trycka ofta på den, vilket jag tycker är ett bra val. Man lär sig nämligen ganska snabbt vilka knappar som gör vad på kontrollen och det hela flyter på bra, även när man mitt under strid behöver byta till pilbåge, fylla på liv eller använda en rökbomb. Det finns också klättring i spelet och precis som i Assassins Creed så styr du Jins hoppande genom att använda vänster tumspak, däremot så är det ett mer förenklat klättringssystem i jämförelse mot Assassins Creed. Helt enkelt ett väldigt bra kontrollschema.

Har jag dött många gånger? Ja, jag har dött många gånger när jag varit för ivrig att attackera fienderna istället för att vänta in rätt tillfälle att attackera. Vanligtvis så har jag dött för att jag i min ivrighet inte valt rätt attackställning mot en viss typ av fiende och då kan man råka riktigt illa ut. Så man får vara lite taktisk och se över slagfältet eller de slagsmål man är engagerad i och välja rätt. Tack och lov så saktar tiden ner när man väljer mellan de olika attackställningarna, så att du kan byta mellan dem mitt under en strid utan att bli brutalt mördad.

Jag tycker verkligen om spelets historia, de karaktärer man får träffa på och de saker som vi får uppleva genom spelet. Du kan välja själv hur intensivt du vill ta dig framåt – vill du bränna dig genom spelets huvudhistoria så kan du (kan bli lite tufft om du ej levlat upp lite dock), men om du vill ta del av de andra karaktärernas historia så finns de där. Spelet ger oss en bra historia och karaktärer vi kan tycka om, även om en del karaktärer är lite irriterande och en och annan har huvudet upp deras eget ***.

Man har också använt sig mycket av vinden i spelet, då vi inte någon minikarta eller kompass i gränssnittet, utan istället använder vi oss av vinden som vår vägvisare. Genom att föra fingret upp på styrplattan så får vi vinden att visa vilket håll vi ska röra oss åt, visst vi kan öppna upp kartan hela tiden om vi vill men det vore hemsk irriterande. Jag gillar hela iden att göra det så enkelt och låta naturen vara en del av hur vi tar oss fram, precis som med djuren som guidar oss till viktiga saker.

Uppdragen är tillräcklig varierande för att de ej ska kännas som vi gör samma sak om och om igen och det i kombinationen av utforskandet efter hemligheter gör att spelet inte känns allt för repetitivt (det är ett pluppar på kartan spel så det kommer såklart vara uppdrag som är varandra lika). Jag tycker personligen om att Jin drivs av både heder och han kärlek till hans hem och folket som bor där, vilket gör att uppdragen känns viktigare att ta sig an, då han verkligen försöker rädda och hjälpa alla som han kan.

Följ den gyllene fågeln till något som kan hjälpa dig.

Om vi ska komma till en sak som jag verkligen älskar med spelet så är det dess utseende och musiken. Det visuella är en fröjd att se på och jag kan inte ens säga hur många bilder jag har tagit, bara för att jag tyckte ”- Det här ögonblicket bara måste jag ju spara!”. Med photomode så kan man leka runt och ta de mest fantastiska bilder man bara kan tänka sig, det finns dessutom filter man kan leka runt med, även om jag aldrig använde dem då jag tyckte att världen i sitt grundtillstånd var snyggt nog. Musiken i spelet är så bra . . . Jag tror inte jag behöver säga mer än så, då den är fantastik och verkligen tillför till spelet och ger mer verklighetskänsla över världen och sätter en så bra ton på spelet. Vad menar jag då med det? Jo att musiken är tidsenlig med traditionell japansk musik, spelet hade känns väldigt konstigt om man hade slängt in modern rock eller välkända låtar. Så genom att ge oss musik som passar in till platsen vi är i och den tidseran, så ger det bara en mer enhetlig bild tillsammans med det visuella. Musiken sätter dessutom en viss ton på händelserna och varieras dynamiskt beroende på om du är i strid eller bara sitter och skriver en haiku  – det anpassas det vill säga efter situationen.

Vad jag kan säga är att efter att ha recenserat The Last of Us Part II så trodde jag att det skulle vara det spel som skulle stått ut som det snyggaste på nuvarande konsolgenerationen, men ack vad fel jag hade! Även om TLoU II är ett av det absolut snyggaste spelen på Playstation 4, så måste jag säga att Ghost of Tsushima är ett bra mycket snyggare och mer tilltalande spel rent visuellt. I Ghost of Tsushima så kan jag gå nästan varsomhelst och titta mig omkring och jag vill ta bild. Du har också löv och blad som sakta faller till marken och en massa insekter som finns i bakgrunden som också ger en mer levande känsla av världen. Det är svårt att sätta exakt de ord för vad som gör att jag älskar utseendet på världen, är det för att det är färggrant ute i den öppna världen, är det för att striderna ser episka ut när man är mitt i dem eller är det för att det har har sådan variation i världen vi rör oss omkring i. TLoU II må vara ett snyggt spel, men det är den här stilen och de färgvalen man gjort som drar mig mer in i världen och jag har som jag skrivit tidigare verkligen velat ta bilder hela tiden för att jag vill spara en liten bit, ett minne från de platser och upplevelser jag fått uppleva.

Hela tiden så går spelet från dag till natt och jag får hela tiden se spelet omgivningar i alla färger och toner, till skillnad från TLoU II där majoriteten var en mörkt och dyster förfallen värld. Visst är de båda satta i helt olika miljöer och omständigheter, men om man sätter på dem sida vid sida och ignorerar den biten så ligger Ghost of Tsushima på en högre nivå.

Samma sak kan jag säga om röstskådespelarna, de gör ett riktigt bra jobb och får en att känna att karaktärerna är verkliga. Om man som jag tycker att rösterna passar till karaktärerna, så kan det vara för att de har använt röstskådespelarnas riktiga utseende till karaktärerna. Så vi får både rösten och de verkliga ansiktsuttrycken som skådespelarna har när de läst in replikerna, att ge os båda från samma person gör att karaktären vi ser matchar matchas med röst och utseende på ett trovärdigt sätt.  Överlag inget här att klaga på. Spelet finns såklart med engelsk eller japanska röster om man vill få en mer realistisk upplevelse med original språket för området.

Men finns det något som jag inte var förtjust i då?! Jo det som inte föll mig så i smaken är att kameran låg så tätt inpå vår karaktär och att när man var i trånga utrymmen så kunde kameran plötsligt vara dold av ett träd, en vägg eller vad som helst, vilket ledde till att man desperat var tvungen att svänga runt på den så man inte dog. För kameran styr du helt själv och den kommer ej att magiskt flytta på sig om du backar bakåt mot en vägg eller om du går framåt och ett träd kommer ivägen så måste du själv vrida på den för att kunna se igen. Samma sak i strider så får du vrida och vinkla kameran så att du får bästa uppsikt i striderna, för annars så kanske en fiende kommer från ett håll som du ej kan se och brutalt mördar dig. Hade man däremot gjort som i många andra spel, att om kameran gör objekt transparenta om man kom för nära, så skulle detta förbättrat upplevelsen. Det skulle även varit bra om vi fått valet att flytta kameran lite längre ifrån så man får se mer runtomkring Jin.

Spelet ger väldigt många timmar speltid, som kan drygas ut om du vill plocka på dig alla artefakter, utforska och hitta alla flaggor, journaler eller helt enkelt bara göra alla de sidouppdrag som låses upp när man tar sig längre in i spelet. Här finns verkligen mycket att göra och du har valet att göra hur många du vill eller bara strunta i det mesta, valet är ditt.

Något som också uppskattas är hur spelet flyter på min lite äldre Playstation 4; jag har inte haft några stutterings eller skumma laddningstider där allt fryser mitt i den öppna världen. Visst fläkten går igång som en jetmotor, men spelet flyter på fruktansvärt bra. De laddningstider som är i spelet är likaså väldigt korta, till skillnad från Sword Art Online.

Även om jag har gjort några jämförelser med Assassins Creed spelen så står det här spelet på egna ben, det är svårt att inte göra jämförelsen då de båda har många liknande byggstenar i hur spelen fungerar. Men det finns en massa spel som har liknande uppbyggnader av spelmekaniker och alla gör det olika bra och Ghost of Tsushima tycker jag lyckas riktigt bra på den biten. Om vi tar och jämför med t.ex. Far Cry 5 så spelar det ingen egentligen ingen roll om man tar sig an alla pluppar på kartan, då man mest åker omkring och skjuter hej vilt omkring sig (den typen av spel helt enkelt), men här så känns det som att man gör något för sitt folk och ö och Jins kärlek för dem och värnar om att frigöra dem från den anfallande styrkan. Så att man tar sig an alla pluppar betyder i det långa loppet att man har hjälpt och frigett en massa av hans folk som var fångade och kunde ha blivit dödade och ger lite mer karaktär till honom som huvudperson i spelet.

Jag kan säga efter att ha suttit intensivt nu de senaste dagarna, där dag och natt har gått ihop och sömn har varit en lyxvara, så är jag riktigt nöjd med vad jag har fått uppleva i spelet. Spelet ger dig som spelare så mycket att göra, det visuella och ljudbilden är fenomenal och jag har njutit hela vägen. Ghost of Tsushima bockar av väldigt många boxar för vad som jag personligen uppskattar i ett spel; världen, historien, karaktärerna och massa pluppar på kartan. Spelet levererar en djup och intressant historia satt i en värld som aldrig tidigare har gjorts på ett såhär bra sätt. Karaktärerna, världen och upplevelserna gör att spelet sticker ut från de tidigare storspel jag har haft glädjen att spel i år och att det har dragit in mig så i världen och fått mig att glömma allt vad sömn och mat att göra säger ganska mycket. Spelet levererar en helhet där allt utom kanske kameran är suveränt skapat och det är få spel som får en att sugas in såhär och förtrolla en.

Jag kan personligen säga att alla stora spel jag har spelat i år har fått en riktigt stark utmanare för vad jag tror kan vara min GOTY för året, för det här är verkligen ett fenomenalt bra spel.

Men nu ska jag ta en lång tupplur, sen så har jag några stackars pluppar kvar som inte blivit utforskade än.