När den imperialistiska kejsaren kräver sin skörd av krydda behöver du snabbt ställa dig in i leden och skicka en större mängd – ögonabums! Detta är en av grundpelarna i den underliga mix av 4X och realtidsstrategi som är Dune: Spice Wars. Huruvida kejsarens krav och så tillika dina (som spelare) uppnås däremot, det återstår att se…
Som en av fyra fraktioner (Atreides, Harkonnen, Fremen och Smugglare) tar du dig an den hårda uppgiften att överleva på ökenplaneten Arrakis – även kallad Dune. Du expanderar genom att låta dina helekopterliknande Ornithopters scouta de varma sandvidderna efter krydda att utvinna, vrak att plundra, fiender att rekognosera eller stormar att undvika. Så trots den till synes torra och enformiga ytan av planeten döljer sig ändå redan i detta tidiga läge (det är ändå i early access) ett myller av aktiviteter som ger en oväntat fyllig och varierad upplevelse.
Vad som framförallt står ut är hur du spelar Dune: Spice Wars. Denna mix av 4X och realtidsspelande har dygnsrytmer som agerar som turbaserade omgångar – men som är dolda i bakgrunden. Själva spelandet är dock först och främst i en realtidsskrud där forskandet efter nya teknologier, diplomati, krigföring och ekonomisk framgång kräver exakta val då du snabbt kan falla in i illa favör med kejsaren. Du ska nämligen varje månad skicka en viss mängd ’spice’ (d.v.s krydda) till honom, och missar du det faller du ur hans favör och kan komma att bestraffas på olika sätt. På grund av detta är alla som besitter planetens yta verkligen under luppen och initialt under samma villkor/krav – oavsett om man är en mer krigsföringsfokuserad nation som Harkonnen eller naturvänlig som Fremen. Kejsaren bryr sig enbart om resultat och detta skapar en härlig blandning av hets och strategi som jag inte riktigt sett i andra strategispel – oavsett om det är i 4X genren eller bara RTS i allmänhet.
Välj din fraktion!
Spelmässigt styr du därför dina enheter genom att annektera olika fördefinierade områden på Arrakis karta, och försöker sedan utvinna vad du kan från var och ett av dessa. Väldigt få har nämligen krydda och kan istället användas för att utvinna fukt ur luften och därmed ge dig vatten, eller bara skapa metaller. För detta behöver du först ta över varje regions stad och därefter kan du producera upp till fem byggnader fokuserade på olika saker till fördel för ditt rikes utveckling. Det kan vara byggnader inom tre områden (utveckling, försvar eller ekonomi) – vilket innebär att du behöver göra viktiga val. Du behöver nämligen (precis som i exempelvis Civilization) balansera produktionen så du hela tiden är på plussidan för de resurser du behöver (vilket även innefattar människor), men samtidigt leverera krydda till Kejsaren och samla in så kallade Hegemony poäng. Dessa poäng är vad som ger dig extra fördelar (de representerar din favor hos Kejsaren som jag förstår det), och möjliggör ytterligare upplåsning av fördelar i form av alliansfördelar och ekonomisk vinning.
Det hela bäddar för politiska intriger där diplomati med exempelvis lokalbefolkning kan ge dig extra soldater, resurser eller information. Om vi framförallt stannar på information och indirekt desinformation kan du påverka anseendet av de andra fraktionerna genom propaganda. Detta är verkligen ytterligare ett verktyg i jakten på att vinna över motståndarsidorna – då detta kan innebära att du lättare kan sabotera, baktala de andra inför kejsaren för att nämna några saker.
Just alla dessa aspekter gör att mitt intryck av spelet är väldigt positivt, även om det självklart saknar en och annan aspekt innan det blir helt klart. Det saknar en storykampanj och multiplayer, vilket jag känner är ett måste för denna typ av spel. Definitivt en berättelse där den fraktion du valt verkligen kan inkorporera mycket av den härligt mustiga ’lore’ och berättarteknik som finns i böckerna. Jag skulle även gärna se att utvecklarna utnyttjar Dune böckernas djupa ’lore’ till att skapa fler fraktioner att välja mellan, då det nu känns lite skralt på den fronten. Visst man får fyra stycken som känns relativt olika varandra, men mer skulle inte bara göra varje spelomgång än mer varierad, men det skulle även skänka mer omspelningsvärde.
Dune: Spice Wars är i nuläget i early access, men det märks knappt på något tekniskt plan. Miljön är varierad trots att det är en enda sandöken, och tillsammans med dygnsrytmer skänker det en härlig spelupplevelse. Stormar kan synas på horisonten, sandmaskar märks av under ytan (och kan ibland dra ner dina stackars soldater) – och Arrakis ogästvänliga terräng reflekteras underbart, vilket är kul med tanke på att det som sagt inte är klart ännu. Likaså har utvecklarna skapat en skön ljudbild, där musik och atmosfär mixas till att kännas väldigt… ja väldigt mycket ’Dune’ helt enkelt. Det är därför avslutningsvis en imponerande start, och även om det saknar spellägen, känns framtiden ljus för projektet och vi hoppas givetvis kunna följa upp på det när dess framtida fullversionsrelease väl har kommit. Så länge kejsaren fått sin sabla krydda det vill säga – annars ligger jag pyrt till!
