Fallout 76

Korridorerna är fyllda med glada färggranna skyltar när du leds fram mot den stora dörren som leder ut till den nästan mytiska yttervärlden. Väl där ute finner du Appalachia, ett myller av skogar, öppna fält, träsk och allt är redo att undersökas in i minsta detalj med dina vänner – detta är Fallout 76.

West Virginia breder ut sig framför mitt och mina vänners enkla läger. En futtig kittel över öppen eld, en nerlusad gammal madrass eller två, och en automatisk ’turret’ är allt som är vårt hem i nuläget. Men de övergivna husen som inte ligger så långt ifrån vårt lilla boende ska förhoppningsvis råda bot på detta. Om vi ändå kan hitta tillräckligt med prylar att bryta ner, då kan vi nog bygga oss ett riktigt fort! Först måste vi ta ut de förväxta myggorna som är på väg. En sak i taget…en sak i taget!

VAD ÄR DETTA EGENTLIGEN?

På många sätt, så är detta mer eller mindre Fallout 4 fast med lite andra monster och en annan miljö. Spelets fysik, grafik och generella känsla är precis som förlagan, om det inte vore för det faktum att du kan spela med upp till tre vänner. Eller ja, det är en sanning med modifikation, för nog finns det fler än några ’smärre’ skillnader…som i slutänden blir ganska stora.

Men först, vad går det ut på? Ja, sett till berättelse så är man en överlevare av Vault 76, som tar sig ut i den vida världen inte långt efter det att bombernas kraft utplånat och förändrat världen. Nåja, man är rent kronologisk först mer eller mindre. Väl ute i det som en gång var Amerika, så ska du leta vapen, material och följa de holotapes som du hittar. Visst finns det uppdrag att hitta i denna värld där du nu inte har någon mänsklig NPC att interagera med, och det är också här det känns mest oinspirerat. För om man ser till story så är det bra tamt, och lär verkligen inte vara skälet till varför du köper spelet. Visst finns det lite att hitta på denna front, och vad det är låter jag vara osagt (hålla spoilerfritt är schysst brukar man säga), men på det stora hela så är det multiplayerupplevelsen som man bör vara ute efter.

Att spelet saknar NPC:er känns av snabbt i spelet, då ärligt talat de storyelement och roliga kufar till karaktärer som Fallout gjorde sig känt för ekar med sin frånvaro. Istället har vi generiska robotar, terminaler eller holoband som ska ge dig information framåt i spelet. Men inget uppdrag skapar något vidare driv, och har dessutom inte den bästa variationen.

SPECIAL-systemet är tillbaka…på sätt och vis. Du får poäng under en SPECIAL och kan lägga ett kort där.

Med det sagt, så bör man se till vad spelet faktiskt levererar. Med ett par vänner, så kan detta däremot vara riktigt kul, i alla fall ett tag. Ni arbetar tillsammans för att rensa bygden på oknytt, samtidigt som ni uppgraderar era vapen, skaffar bättre utrustning och ökar i nivå. Med varje nivå får man poäng i form av kort, som väljs ut och adderas till din karaktär. Du kan sedan se dina ’stats’, och även ändra om bland dessa Fallout-kort, för att få en mer unik karaktär (se bild ovan).

VATS-systemet är på sätt och vis kvar, trots att detta i grund och botten är ett MMO. Istället för att pausa spelet, så lyser det helt enkelt upp motståndaren in-action och du får helt enkelt ta beslutet snarast möjligast i de flesta fall. Detta fungerar ändå ganska bra, och trots att jag saknar det ursprungliga VATS-systemet, så ser jag ändå som att detta är det bästa sättet de kunnat göra det på.

Att du nu även kan skapa portabla fort, läger eller rastplatser, innebär att du när du vill kan slänga upp ett läger på valfri plats. Dock behöver du ha resurser för det – så tänk över en eventuell flytt noga innan du rör dig vidare. Visst finns det några småskillnader här och var från Fallout 4, men i mångt och mycket så är likheten också spelets största problem. För där Fallout 4 hade en rik story som verkligen fick dig som spelare att hela tiden se över nästa kulle och byggnad, så fattas det drivet här på ett ytterst tydligt sätt. Som multiplayerspel så tappar det snabbt fokus på story, och då är det ännu viktigare att gameplay är stimulerande och roligt.

I regel alla möten jag haft har varit roliga och snälla sådana!

Om du är med upp till fyra vänner, och ni tar er till de större monstren i denna numera urblekta Fallout-värld, så kan det finnas mycket nöje här. Att tillsammans slå ut ett stort monster kräver dock nötning, och AI:n är verkligen inte den bästa alla gånger – men ändå så får du den där känslan av prestation, vilken då förstärks i goda vänners lag. Men den nu överanvända motorn inte bara drar ner helhetsintrycket – men sänker det helt ibland. Varierad framerate, och tydlig ’stuttering’ mitt under spelsessionerna, kan vara skillnaden mellan liv och död. Särskilt med tanke på att man ibland behöver gå in i Pip-Boy-menyn, och spelet pausas inte under dessa stunder. Tack och lov finns det snabbknappar för exempelvis att fylla på hälsa och så, men se för tusan till att du utrustat allt i förväg och valt favoritvapen och förbrukningsvaror, så du lätt kommer åt dem.

Ibland så är faktiskt den rosatintade världen vacker i en härligt gräll höstskrud!

Du når för övrigt antingen via snabbknappar, men även ett rullhjul där du hastigt kan välja mellan ett gäng på förväg favoriserade prylar. Detta känns väl kanske inte så himla användbart, utan känns förenklat på ett dåligt sätt – då det aldrig känns naturligt eller för den delen smidigt att använda detta rullhjul.

Fallout 76 har dock en bra potential, med de rätta vännerna vid din sida och med stor upptäckarlusta, då Fallout 76 precis som sina föregångare verkligen hela tiden hintar om nya platser att upptäcka och undersöka – och har många goda sidor. Men saknaden av tydlig riktning i spelet tar ut sin rätt och gör att du även med vänner snabbt finner spelets största syfte till att vara grind och åter grind; ja då tappar det mycket helt enkelt. Sedan att motorn är föråldrad med ett gäng buggar som uppstår till och från hjälper inte till. Särskilt inte under 2018, när storspelen släpps med nära intervaller.