Eastward

Tänk dig ett spel med relationsdrama i klass med The Last of Us och äventyr i nivå med The Legend of Zelda. Tillför en fantastisk pixelgrafik och vips har du en av årets verkliga must-play. Välkommen till Eastward!

En dag stöter gruvarbetaren John på en mystisk flicka vid namn Sam. De bor i Potcrock Isle, ett samhälle som är isolerat från omvärlden. Invånarna i byn har sedan långt tillbaka lärt sig att man inte ska dra därifrån på grund av alla faror som väntar. Sam är alldeles för nyfiken för att stanna kvar och tillsammans med John drar hon iväg för att lära sig om sin omvärld. För att inte spoila allt för mycket av spelets berättelse kan jag säga att den är intressant och tar många vändningar. Vi får stöta på en del unika och intressanta karaktärer, utforska spännande och varierande miljöer medan spelets stora mysterier sakta men säkert klarnar upp. Berättelsestrukturen påminner mig smått om The Last of Us, då mycket fokus ligger på dynamiken mellan John och Sam och hur den utvecklas. Eastward har en linjär struktur där du går från uppdrag till uppdrag på en världskarta, men längs vägen finns det en hel del hemligheter att hitta och sidospår att ta, vilket uppmuntrar till en hel del utforskande.

När jag ändå är inne på berättelsen kan jag snabbt nämna att det finns en hel del dialog i spelet. Du kan inte skippa denna dialog, men det är sällan du till exempel behöver gå igenom samma dialogruta igen om du råkar dö eftersom spelet är så pass generös med sina autosparningar. Dessutom har spelet en bra balans mellan dialog och gameplay. Det är sällan en superlång dialogsekvens precis innan en boss till exempel. De flesta dialoger mellan spelets karaktärer kommer istället från cutscenes du får del av när du gör uppdrag i spelets olika städer och byar.

På många sätt liknar spelets gameplay det vi hittar i de isometriska Zelda-spelen. Du går från område till område, dödar fiender och går in i “dungeons” där du löser pussel och till sist möter en boss. Precis som i Zelda har du hjärtan som liv och du kan få mer sådana när du dödar bossarna och hittar hemliga kistor. Den största aspekten som skiljer Eastward från Zelda är att i Eastward kontrollerar du två karaktärer istället för en. Det kanske inte är det mest revolutionerande spelet i genren, men den har ändå en charm och en viss lättillgänglighet som gör att den står ut från mängden. Här kommer du förmodligen inte gå vilse då du har en karta med tydliga markörer på vart du ska, till skillnad från de isometriska Zelda-spelen där du får gissa dig fram baserat på de ledtrådar du får. De har tagit ett för det mesta bra koncept och moderniserat det, vilket jag verkligen uppskattar.

John och Sam har olika förmågor som du bör utnyttja för att lösa spelets pussel. John har vapen han kan döda fiender med, bland annat en stekpanna för närstrid och en pistol för att skjuta på avstånd. Dessutom kan han använda bomber och flytta på tunga lådor. Sam å andra sidan kan använda sig av magi för att frysa fienderna och eftersom hon är mindre än John kan hon ta sig in i trånga utrymmen. Med ett knapptryck kan du enkelt byta mellan karaktärerna och välja att separera dem från varandra eller förena dem till en enhet. Till en början är pusslen enkla och fienderna går ner lätt, men ju längre in i spelet du kommer desto tuffare blir det på båda de fronterna och du måste utnyttja båda karaktärernas förmågor för att ta dig vidare.

En nyckel!

Sam och John separeras och måste ta varsin väg…

Spelet rekommenderar att du spelar med handkontroll och det gjorde jag. Kontrollerna kändes tajta och responsiva, men ju längre in i spelet jag kom, desto mer började jag sakna en viss mekanik, nämligen en “dodge” av något slag. Till en början är det inget större bekymmer, men senare kommer du stöta på fler fiender samtidigt och då hade det suttit fint med något du kunde använda för att lättare väja undan attackerna. Jag förstår dock designvalet eftersom det kan bli klumpigt att få två karaktärer att rulla samtidigt.

Precis som i The Legend of Zelda: Breath of the Wild kan du laga mat för att öka din hälsa. Det finns olika typer av ingredienser som tillsammans kan bli en mängd olika maträtter. Ingredienserna kan du antingen köpa i butiker eller hitta när du utforskar och till skillnad från Zelda blir maten här alltid ätbar, eftersom det är typen av ingrediens, till exempel mejeriprodukt och grönsak som bestämmer vilken rätt det blir och inte de individuella ingredienserna, som mjölk och sallad. När du kommer längre in i spelet kan du även addera komplementära ingredienser som ger dig buffar, som att du blir tåligare och starkare. Jag tycker om det här systemet och det är alltid lika spännande att experimentera fram olika maträtter.

Olika ingredienser skapar olika maträtter…

Ett spel i ett spel…

Det finns även en del sidoaktiviteter du kan ta dig an under spelets gång. Den största av dem alla är ett fullskaligt JRPG som kallas Earth Born. Det är ett extremt populärt spel i denna värld och alla vill spela det, speciellt Sam. Earth Born spelas på arkadmaskiner lite varstans i världen och genom att spela det kan du få Pixballs du kan använda för att låsa upp samlarobjekt från en gacha-automat. Jag tyckte detta minispel var skoj även om jag inte dök ner särskilt djupt i det själv, men om du vill kan du säkerligen spendera flertalet timmar i denna sidoaktivitet.

Något som du kan se genom att bara titta på bilderna är hur fantastiskt vacker pixelgrafiken är. Varje område är som ett konstverk som platsar på ett museum och är en fröjd för ögonen. Detsamma kan jag säga om spelets soundtrack, som ackompanjerar grafiken och berättelsen väl med ett högt tempo i strider och ett lugnare tempo när det gäller för att gå i hand med berättelsens mystiska natur.

I min mening är Eastward med en intressant berättelse, rolig gameplay och alldeles fantastisk pixelgrafik definitivt ett av årets hittills bästa spel. Om du är ett fan av Zelda eller gamla klassiker från 90-talet som Earthbound eller Chrono Trigger kommer du med hög sannolikhet gilla Eastward!