Dirt 5

100 meter kvar till mållinjen. Jag glider över isen med mina allt för duktiga motståndare hack i häl. Lättar på gasen inför sista kurvan, is och snö skvätter upp över stänkskärmen medan jag bredsladdar fogligt runt kurvan för att sedan i rätt ögonblick trycka gasen i botten. Det blir dessvärre för mycket slirande och fästet tappas och jag kan bara frustrerat se på hur motståndarna närmar sig meter för meter bakom mig. Girar upp bilen och blir först över mållinjen med en hårsmån. Dirt 5 visar verkligen var skåpet ska stå!

Dirt serien har äntligen kommit tillbaka – en arkadracingserie med rötterna i Colin McRae Rally som kom alla de där åren tillbaka. Denna gång är det tacksamt okonstlat och framförallt kvickt – på flera sätt. Laddningstider har krympt ner till nån sekund från det att du kommer till meny och är inne i ett race och uppdateringsfrekvenserna har premierats. Spelets automatiska inställningar gjorde att jag från start svischade runt i 120+ FPS, vilket för ett spel som detta är A och O. Allt medan underbart spektakulära vidder och färgshower skymtas runtomkring en. Nog tusan kan man säga att denna nya iteration av Dirt kommer med en härlig färgpalett.

Är det bara nytt, eller bara samma gamla vanliga visa?

På många sätt har vi de samma gamla hederliga racingtyperna från de tidigare spelen, nu bara mer direkt åtkomliga från start. En mängd olika rallyformer, Gymkhana för att tjäna poäng under en viss tid, långa lopp från punkt A till B och varvbanor av olika slag – allt medan en uppsjö av olika fordon poppar fram. Du får pengar för varje tävling du tar dig igenom samt ryktespoäng (vilket låser upp olika stämplar b.la) och därefter köper du nya bilar samt avancerar i kampanjens väldigt rättframma uppläggning.

Just direktheten i spelet är vad jag gillar mest – där just spelets kampanjläge står ut. Du kör spelets korta banor (oftast 3 varv a la totalt 3 minuter) och låser upp nya ’race’ allteftersom. Trots det är du inte tvungen att ta allt i en följd utan kan hoppa lite som du vill och ändå avancera framåt oavsett om du klarat nån specifik bana eller inte. På detta sätt är kampanjen mer eller mindre klar efter cirka 12-15 timmar. Lägg därtill att du tas in i spelet ögonabums då laddningstiderna är minimala, och du får en lika snabb upplevelse som bilarna är kvicka i rallytävlingarna du kör!

Offroad är riktigt kul!

Ett kul nytt läge är för övrigt, off-road tävlingen, där du likt spelet ’Overpass’ ska navigera så snabbt du kan i en tuff terräng, vilket adderar till ett ännu mer högoktanigt åkande. Till skillnad från ’Overpass’ är detta som sagt betydligt mer arkadigt – vilket ärligt talat är väldigt tacksamt! Spelet på det stora hela är just väldigt arkadigt. Det är inte något snack om att behöva finjustera bilar eller så, även om du (med tanke på den goda fysiken och körkänslan) behöver lära känna dina bilar så klart. Det är helt enkelt pang på rödbetan som gäller!

Allt detta för oss till det väsentliga i ett racingspel – bilkörandet och fysiken. Än en gång har Dirt-serien fullkomligen träffat rätt vad gäller styrning och fartkänsla. Alla de olika fordonen känns distinkta och även om det inte finns hundratals bilar som i Forza Horizon 4 har detta snarare fått mig att uppskatta Dirt 5 mer. Du ges mer tid att ändra utseendet (det är där stämplar kommer in i bilden) och faktiskt ge dig själv tid att lära känna ditt fordon. Förvisso blir detta lite motsägelsefullt då du går från olika typer av tävlingar där olika typer av fordon krävs. Väljer du din väg under de olika spellägena i kampanjen kan du utan tvekan lära känna din bil riktigt bra.

Kampanjen leder dig framåt!

En teknisk härlighet!

Jag nämnde tidigare att spelet automatiskt valde vilka inställningar som ska få dig närmast så hög FPS som möjligt. Du kan även ändra dina inställningar mer noggrant om du vill ha ett mer specifikt utseende – särskilt med tanke på att spelet har ’global illumination’ (tänk RTX) som kan påverka prestandan. Trots detta går det att få Dirt 5 att flyta på alldeles utmärkt på även äldre datorer.

Spelets kampanj är för övrigt inte allt, utan det har även ett ’Playgrounds’-läge, vilket är en inbyggd baneditor. Ungefär som med Trackmania-serien kan du enkelt skapa allt från simpla banor, till enormt komplicerade mästerverk – allt enbart med handkontrollen. Denna editor kan verkligen komma att bli inkörsporten till en värld av banor som nu efter lanseringen säkerligen exploderar i ett hav av banor (bra såväl som dåliga). Är du ute efter att själv utforska din kreativa ådra – då kan detta läge vara något för dig. Sedan har vi multiplayer där jag glatt kan meddela att det finns mängder med lägen. Inte nog med att det finns ett ’split-screen’-läge för fyra spelare, du får även partylägen som alla ger sina distinkta intryck – med kartor gjorda för 12 spelare. Fylligt och enkelt att nå! Precis som det ska vara!

Ser vi till det visuella i sig, går det inte heller att klaga. Det finns över 70 rutter över tio olika platser i världen (tänk olika miljöer) – allt från iskalla norska fjordar, leriga brasilianska sluttningar och torra marockanska stadsrutter. Allt ackompanjerat med en fantastisk lyster sett till färger som poppar, landskap som är detaljerade och härligt realistiska väderförhållanden. Det visuella glänser verkligen bokstavligen kan man säga!

På samma sätt kan man säga att ljudet ”glänser” minst lika mycket! Codemasters har alltid varit otroligt duktiga med sin ljudbild och så även här. Den varierade floran av fordon återges alldeles utmärkt sett till motorljud, där starka bilar låter ekar tungt i öronen och lättare fordons hostande avgassystem återges med en härlig känsla för detaljer. Bara det faktum att det finns en elbil att köra med, gör att den (trots sin tystnad) ändå står ut. Sett till ambiens och det musikaliska gör spelet sitt jobb dugligt. Spelet har dessvärre en hipsteraura över sig, vilket återges i den pumpande poprock musik som spelas. Tack och lov kan man dra ner (eller stänga av) detta sorl så man enbart hör motorerna varva upp och det lätta bakgrundsljud som är miljöerna man far runt i. Diggar man väl återskapat billjud, kommer man få sin beskärda del här.

Är allt guld och gröna skogar?

Inget spel är dock perfekt, inte heller Dirt 5. Själva kampanjen må vara lättspelad, men det finns en tydlig stoppkloss. Isbanor i alla typer av spel ett gissel, även här. Visst är fysiken och utförandet utifrån ett level-perspektiv alldeles utmärkt – de är dock i sig aldrig riktigt roliga att köra bara. Oavsett fordonstyp är det mer av ett tvång att köra dessa banor, mer än ett nöje många gånger. Det finns tack och lov undantag – men i ett spel som fokuserar mycket på lättsam och lekfull bilracing, står de ut likt ett öppet sår. Sedan har vi spelets nuvarande skick (något som jag vet med mig att utvecklarna ska uppdatera lagom till spelets release) som lämnar en del att önska. Framförallt är det att spelet titt som tätt bara slutar fungera och att du poppar ut till Windows. Tack och lov har allt jämt sparats utan några problem, vilket gör att detta tillsammans med spelets snabba uppstartstid inte blir något hinder. Visst, det sker inte så ofta, samt att det är ett problem som sagts ska vara fixat när spelets fulla release sker – men det är ändå något jag måste uppmärksamma.

Sedan har vi röstskådespeleriet som märkligt nog, för att vara ett bilracingspel, ändå levereras av några av spelbranschens största namn – Troy Baker och Nolan North. Visst gör de ett alldeles dugligt jobb, men om jag ska vara helt ärlig handlar det om rivalitet under kampanjen mellan dig, din mentor och dessa stjärnförare, vilket fick mig att till slut stänga av alla röster. Hela upplägget med hur det utmanar varandra eller för den delen pratar med spelaren, var oerhört meningslöst. Spelet tar dig ändå till alla tävlingar så snabbt, att alla dessa ”samtal” med andra förare blir marginaliserade till ett meningslöst tjatter i bakgrunden. Jag uppskattar ansträngningen från Codemasters sida, men snälla sluta upp att fåna upp era bilspel med dessa röster i bakgrunden. Spelare är här för att köra bil… that’s it!

Värt att köpa eller inte?

Som bilspel gör det så många rätt; det får mig att känna vibbar av Sega Rally samtidigt som det är otroligt skalbart, vackert och framförallt lättillgängligt. Styrkan ligger i att banorna är korta så att du hela tiden tänker ”Hmm… kanske ska köra en tävling till?”. Detta parat med en härlig fysik och körkänsla gör detta till ett av de bästa bilspelen under de senaste åren.