Crowns and Pawns: Kingdom of Deceit

Det är dags att lämna den trista vardagen och kasta oss ut i världen på äventyr. Utvecklaren Tag of Joy vill både visa upp sin kärlek till den klassiska spelserien Broken Sword, samtidigt som vi ska ta del av ett gammalt mysterium. Begravda hemligheter och gamla organisationer kommer givetvis snabbt att bli involverade med.

Crowns and Pawns: Kingdoms of Deceit tar sin början i USA. Där vi i rollen som Milda Kovas redan från start måste fatta viktiga beslut för hennes liv och vår fortsatta resa i spelet. Det första är att designa en karaktär till ett online-spel hon ämnar börja spela och karaktärens utseende avgör hur Mildas pyjamas kommer se ut när vi först får se henne. Detta påverkar inte hennes karaktär på något sätt och innan vi hinner säga “nattmössa” kommer hon behöva byta kläder i alla fall. När vi senare pratar med hennes bästa vän avgörs huruvida Milda har en tatuering eller inte och om hon jobbar som en psykolog assistent, fotograf eller programmerare. Detta skänker spelet ett potentiellt omspelningsvärde, även om jag inte känner att det kommer vara särskilt stor skillnad. Under spelets gång kan man hela tiden justera Mildas utseende, det vill säga vad hon har för kläder på sig och vad hon ska ha för frisyr är en trevlig detalj, men med undantaget av två pussel är det inte en särskilt nödvändig funktion.

Historien tar sin början när Milda får ett brev som berättar att hennes farfar är död och att hon har fått ärva hans hus i Litauen. Om inte hon befinner sig på plats inom två veckor kommer hon att gå miste om arvet. Eftersom att Milda befinner sig i en situation där pengar verkligen är en bristvara, låter hon sig övertalas av sin bästa vän att åka dit, hon kan ju faktiskt sälja huset så fort hon gjort i ordning det. När hon anlänt till Litauen och undersöker huset, hittar hon en massa gamla dokument och blir sedan kontaktad av en mycket hotfull herre. Det tar inte lång tid innan Milda blir indragen i ett mysterium som har sina rötter i medeltiden. Det blir en skattjakt som tar oss till riktiga historiska platser och det blir även en kamp på liv och död, då det uppenbarligen inte bara är Milda som är ute efter den eventuella skatten som utlovas.

Detta rör sig om ett Peka-klicka/äventyrsspel. Vi styr helt enkelt Milda genom att med musen klicka oss omkring i omgivningen. Det finns karaktärer att prata med och vi kommer att plocka på oss sanslöst mycket prylar som kommer att kunna användas under resan. En stor inspirationskälla till detta spel ska vara Broken Sword och jag är inte särskilt förvånad, eftersom det första av de spelen också handlar om en amerikan i Europa som blir indragen i ett historiskt mysterium. Broken Sword i sin tur är inspirerat av matiné-äventyr i stil med framförallt Tintin och känns verkligen som en storslagen variant av ett Tintin äventyr. Crowns and Pawns ställer definitivt in siktet på detta med sin berättelse, tyvärr känns det aldrig riktigt som att det kommer igång. Att undersöka uråldriga ledtrådar är en prominent del i spelet, men det rafflande äventyret med att fly från livet med skurkar hack i häl, är tyvärr över lika fort som det började. Det finns även en antiklimatisk känsla i mysteriets lösning. Vi får nämligen sällan lösa de gamla pussel som visas i de gamla dokumenten vi hittar på vägen, eftersom att det redan är någon annan som har löst dem. Och den artefakt som fanns däri måste vi hämta någon annanstans. Detta är mycket tråkigt, då det känns som att man blivit snuvad på konfekten.

Det finns pussel att lösa i spelet och de varierar i hur kluriga de är. En del är mycket logiska medan en del kräver lite mer tänkande innan man hittar lösningen, vilket såklart är trevligt. Det finns dock pussel som inte är särskilt välgjorda, av den enkla anledningen att spelet vid dessa tillfällen låter dig famla omkring i mörkret, utan någon försäkran om huruvida du är på rätt spår eller inte. Ett exempel på detta är när man ska översätta en gammal polsk text. Karaktärerna är osäkra på några av orden och det är upp till oss att med några svarsalternativ översätta texten korrekt. Problemet är att om bara ett av orden är fel, säger spelet bara att några ord är fel och att vi borde testa några andra istället. Med andra ord får vi ingen hint om vilka ord som kan tänkas vara rätt eller fel. Det går alltså inte ens att använda sig av en uteslutningsmetod i form av trial and error heller. Har man inte tur och listar ut det på första försöket tro jag att de flesta spelare googlar fram lösningen och det får sannerligen ses som ett misslyckande från utvecklaren. Nu när internet är så pass lättillgängligt bör äventyursutvecklare hitta sätt att göra sina pussel mer intuitiva och ge spelaren respons för sina försök för att på så sätt hindra dem från att öppna den välkända sökmotorn. 

Jag är inte särskilt förtjust i hur spelet ser ut. Karaktärsmodellerna ser ut som att de kommer från något mobilspel och miljöerna ser ibland extremt kladdiga ut. Det är nästan som att de är handmålade och att konstnären har råkat smeta ut färgerna. Musiken är för det mesta orkestral och mysig. Den passar faktiskt spelet väl och väcker den känslan av matinéäventyr som resten av spelet tyvärr misslyckas med. Någonting som dock håller en väldigt bra klass är röstskådespelet. Det är förvisso inte det bästa man har har hört men för att inte ha några kända namn med i ensemblen håller det faktiskt en förvånansvärt hög nivå. Vilket ibland hjälper humorn som förekommer här och var i spelet att bli mer tydlig. Det är faktiskt ganska roligt ibland.

Crowns and Pawns: Kingdom of Deceit är egentligen inte ett helt oävet spel. Det märks att man älskar genren och att man vill bidra till dess fortlevnad. Tyvärr har det två stora problem. Det ena är att vissa av pusslen är lite väl kryptiskt utvecklade. Det andras är dess berättelse. Grundidén gillar jag, vilket bland annat beror på att jag är ett stort Broken Sword fan. Problemet är att den tar aldrig fart och man fördjupar inte mysteriet ordentligt. Det känns som att man inte ville göra ett för långt spel och konsekvensen av det blir att det känns som att man tagit genvägar under manusskrivandet, vilket är en stor besvikelse eftersom att det hade verkligen kunnat rädda betyget på spelet. Nu känns det mer som ett spel i mängden och jag tror inte att någon kommer att minnas det. Jag hoppas dock att utvecklaren inte slutar här utan att de fortsätter att utveckla spel av den här typen, förutsatt att de lär sig av misstagen i det här spelet.