Ash är en konstnärlig ung man, han älskar att måla och skissa nya figurer. Hur skulle du reagera om de helt plötsligt skulle komma till liv, genom bara ett penseldrag. Häng på när vi utforskar staden Denska och Ash kamp för att fixa det som ingen annan kan göra!
I Concrete Genie så får vi följa den artistiske unge pojken Ash, som tycker om att sitta i lugn och ro och rita. Men med en stad där nästan alla har givit sig av eller missnöjet gror så finns det ett gäng ungdomar som bara är ute för att göra livet surt för stackars Ash. Mobbad och slagen så slår det hårdast när de tar hans ritblock och river ut sidorna så att bladen sprider sig för vinden över staden Denska. Hånad och skrattat åt blir han inknuffad av mobbarna in i linbanan upp till fyrtornet, där det sägs finnas ett spöke.
Vad Ash finner där är inte ett spöke utan en manifestering från en av hans teckningar. Luna, vilket Ash hade döpt teckningen till ger honom en magisk pensel som ger honom kraften att rensa upp och förgylla hans hemstad med liv och glädje igen, men han får akta sig så att han inte springer på mobbarna och riskerar att få stryk ännu en gång.
Concrete Genie är ett spel där du som Ash ska springa omkring och hitta målningar på marken av hans figurer. Dessa målningar kan man få väcka till liv och designa dem själv (från ett urval av öron, svans, horn etc. etc.), sedan så ska man försöka göra dem glada genom att måla de mönster som de tycker om och vill se i närheten av dem. De förmedlar vad de vill ha målat genom pratbubblor ovanför deras huvuden med en bild av vad de vill se målat runtomkring dem.
Här kan vi hoppa in på kontrollschemat då du kommer måla ganska många saker under spelets gång. För att styra och hoppa så är det ingen nyheter eller svårt, utan bara ett standars schema för det. Det är när det kommer till hela ”målar” biten som vi istället får använda oss av kontrollen som en virtuell pensel. Genom att luta kontrollen åt olika hålla så kan vi genom en markör på skärmen ”rita” saker, när jag säger rita så är det mer av att markera ”här vill jag starta vart saken ska vara och dra tills där jag vill sluta” så kommer spelet måla upp en mall av det objektet du valt att måla.
Du har på vänster sida av bilden när du målar ett ”block” där du kan välja mönster och saker du vill måla. Dock så måste man leta upp och hitta de mönster man vill rita, detta gör man genom att utforska staden och hittar de flytandes omkring eller föras fram av vinden. Man hittar även nya saker som du kan rita dina monster på, du kan välja att designa om dem om du hittar en ny rolig sak som ett par kattöron.
Spelet, utöver att vara ett ”målar-spel”, tar upp saker som utanförskap, städer i förfall och hur det kan påverka de unga som lever där. I Concrete Genie så kommer man att stöta på mobbarna och få en inblick i varför de är som de är och vad som har format dem, om än så ytligt. Jag tycker att storyn gör ett bra arbete på att lyfta fram vissa saker som man inte så ofta ser i det här mediet.
Om vi pratar lite ljud och bild så är det här ett riktigt intressant spel då du kommer och kan måla på nästan vilka ytor som helst i staden, dock så är man begränsad till de olika designerna man har hittat och kan gå lös på stadens väggar. Staden presenteras som sunkig och designen på den förmedlar det väldigt väl, samt att det finns som ett lila mörker som man måste måla bort. Jag tycker väldigt mycket om designen på världen, monstren och karaktärerna. Och samma sak när det kommer till ljudbilden, den känns som från en fantasivärld med monsterljud och magiska under. Det är en bra ljuddesign och både röstskådespelarna (främst för Ash) och det ambienta ljudet bygger upp och ger staden tyngd och tillför stämning.
Första halvan av Concrete Genie går mer eller mindre ut på att klura ut vilka saker man ska måla var och hålla sig undan mobbarna. Något som jag ej hade förväntat mig var att den andra halvan skulle gå åt en betydligt mörkare och mer actionbetonande ton. Det är ett riktigt skifte; allt vänds upp och ner i vad man redan har vant sig i att göra, men det gör att spelet känns som att det har kommit in i en ny fas eller skede och man måste vara lite mer aktiv i själva spelandet för att inte råka illa ut.
För övrigt finns en liten VR-sektion, här kan du måla i några olika miljöer som vi känner igen från äventyret och den värld det tar plats i. Du kan även få roa det lilla figuren som du har burit i din ryggsäck, måla saker som den vill se i en 3D miljö. Även om det var en väldigt liten påmålad del för de som har ett PSVR-Headset, så vad det kul att få leka runt lite. Var det nödvändigt att ha med? Nej, men kul ändå.
Överlag är Concrete Genie en riktigt intressant och underhållande upplevelse, vi har en bra story om att rensa upp och försöka återställa sin hemstad till vad den än gång var. Samt att den tar upp ämnen och behandlar dem på ett fint sätt utan att förlöjliga eller nedtona dem. En ständigt närvarande, härlig ton som genomsyrar hela spelet; ett hopp om en bättre morgondag om du är beredd att göra vad som krävs.
Concrete Genie är ett litet och sött spel där vi får springa omkring och skapa nya figurer, hjälpa Ash överkomma de svårigheter som han och de andra i staden Denska lider av. Det erbjuder oss ett par gemytliga timmar där vi kan mysa ner oss och rita hela staden gul och blå.
Denna recension baseras på Playstation 4 versionen.
Concrete Genie. Lägsta pris 299 kronor enligt Prisjakt.nu 2019-10-11.
Recensionsex tillhandahållet av SONY.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.
4 kommentarer
Jagspelar det själv nu, jag är förvånad över hur bra de rörelsekänsliga delarna med att måla med handkontrollen fungerar. Atmosfären är sådär härlit bitterljuv som får tankarna at vandra till Coraline och liknande mellanåt.
Jag blir lite oroad över stridsmoment, spontant känns det som att det inte platsar men jag hoppas bli glatt överraskad. Väldigt gemytligt litet spel oavsett.
Du får gärna återkomma och ge din åsikt på stridssystemet när du kört en längre bit av spelet. Jag tyckte det var väldigt kul att göra sina egna monster, leka runt och plocka lite olika saker att göra dem med. Jag hoppas att du får en fortsatt härlig genomspelning av spelet 🙂
Absolut!
Jag påtar gärna ned några tankar om jag kommer ihåg.
Jag såg eftertexterna rulla igår.
För ett sånt här mindre budgetspel tycker jag det gör sin grej bra. Det finns så mycket som kunde fläskats ut men jag fann upplevelsen fullt tillräcklig. Stridssystemet är egentligen nästan onödigt komplicerat med tanke på hur lite det används. Likväl så är striderna ändå smått genomtänkta när det kommer till bossarna för det är aldrig att bara spamma knappar. Det är inte direkt utmanande heller om man inte är ganska färsk på det här men svårighetskurvan har en fin och jämn kurva uppåt inför den slutgiltiga sammandrabbningen. Jag tycker allt är ganska väl avvägt egentligen utan större överraskningar men det fungerar och det är absolut en upplevelse man kan rekommendera även om jag troligtvis aldrig kommer återvända till den.