Code Vein kan beskrivas som en blandning mellan anime och Souls-spelen. Du har gameplayet och svårigheten av att överleva länge från Souls och den visuella stilen från vilken anime som helst (nästan). Men frågan kommer till… Har jag haft en kul stund när jag spelat spelet eller har jag dunkat huvudet i skrivbordet svärandes? Häng med så ska vi se hur det har gått för mig.
Låt mig få inleda med att jag var väldigt nyfiken av spelet, kanske inte av att få spela det utan att se det på Youtube då jag gillade hur spelet såg ut. Men sen så fick jag istället chansen att få ta mig an spelet och göra en recension på det. Jag får ta mig an en variation på olika genrer i spel så jag klagar aldrig på att få ta mig an något nytt, dock så får jag vara transparent här, på det att jag inte är superbra på Souls-spelens hårda och oförlåtliga gameplay. Men med det sagt så hoppar vi in i recensionen!
Code Vein är som jag skrev i introt en blandning av Souls-spelens gameplay (går ej att förneka det på något sätt) och en visuell stil av en härlig anime serie. Spelet var till det första området mer av en tutorial där man får testa på och lära sig hur man ska ta sig an spelet; vapen, fiender, levling och allt det där andra roliga som man bör lära sig för att kunna ta sig vidare i spelet. Här kände jag att till skillnad från Souls-spelen så blev man inte brutalt mördad av något runt hörnet (även fast vissa fiende kunde gömma sig så).
Spelet har till skillnad från Souls-spelen en story som du lätt kan följa med i och ha ett hum om vart du ska ta dig för att föra spelandet vidare. Om man undrar vart man ska så finns en karta i ens huvudbas som man når tidigt i spelet, på den så står det vad ens mål är och vad man ska göra (om än i kort text).
I spelet så får vi ta rollen som en nyuppvaknad Revenant, d.v.s. spelats svar på vampyr. Vi har inget minne om vem vi var innan eller något annat, så man får som spelare en blank sida att börja jobba på, varken mer eller mindre. Det som är något unikt med våran karaktär är att vi inte har en satt ”Blood Code”, d.v.s. vi har inte en fast klass som vi börjar med. Vår karaktär kan byta klass lika lätt som vi kan byta tröja (udda jämförelse jag vet) och vi får till gång till tre klasser när vi börjar spelet. De tre klasser vi börjar med är ”Fighter”, ”Ranger” och ”Caster” och utifrån namnen så kan man lätt gissa sig till vad de är specialiserade på. I varje klass så finns det ”Gifts” som man kan lära sig, enklare förklarat så är det förmågor som antingen är passiva eller aktiva (att du måste aktivera dem för att använda dem).
Allt eftersom du kommer längre in i spelet och lär känna dina nyfunna vänner i basen så kommer du att kunna lära dig nya klasser och samtidigt en massa nya förmågor. Spelet ger oss en stor frihet i hur vi kan forma våran karaktär och dess still av hur vi vill ta oss an spelet, vill du vara en som siktar hårt på med vapen så kan du göra din egna fighter eller vill du bara köra hårt på magi eller projektil vapen så kan du göra det också.
Ja just det historien, efter det att vi vaknat upp så träffar vi på Io en mystisk kvinna som ser något speciellt i oss och tar oss till vad som ser ut som ett dött litet vitt träd. Vid trädet så får hon oss att droppa lite blod på det och trädet börjar plötsligt att bära frukt igen. Men nu är det inte vilken frukt som helt utan ”Blood Beads”, man kan beskriva det som en substitut ”frukt” för Revenant så att de ej behöver förlita sig på att dricka blod från människor (vilket det ändå är stor brist på). Om Revenants går för länge utan att dricka blod så kommer de att bli transformerade till ”The Lost”, helt enkelt våldsamma skal av vilka de var en gång i tiden.
För den som undrar så utspelar sig spelet i avlägsen framtid där en katastrof har fått den värld vi känner till att att försvinna, kvar finns resterna av vår civilisation i ruiner där Revenants är i krig om att hitta människor och Blood Beads för att överleva. Världen är innesluten i en dimma som om man andas för mycket av den så kan man bli driven till att bli en av The Lost. För att kunna driva bort dimman så måste man ”aktivera” en ”Mistle”, d.v.s. offra lite blod på en växt som finns lite varstans och som fungerar som Souls-spelens ”Bonfire”. Vid en Mistle så kan man levla upp sin karaktär, transportera sig till områden man redan varit i, lägga av sig saker i ett förråd eller bara spara och avsluta spelet.
Men precis som med Bonfire från souls-spelen så kommer alla fiender man mött på tillbaka igen efter man varit vid en Mistle. Och här kommer lite av mitt gnällande över spelet, jag kan förstå att många vill ha mer Souls-spel liknande spel, som är svåra och tuffa att ta sig igenom… En riktig utmaning helt enkelt, men för en som kanske är nyfiken på spelet eller ny för den här typen av spel så kommer det ej vara kul. Det först området som man var på och fick sin tutorial var ett okej område om jag fann att jag hade riktigt kul att köra där, men spelet får snabbt en uppsving i att man bör tänka snabbt över hur man ska ta sig an allt man möter på, för om man har riktig otur så kan en vanlig fiende på banan ta död på en om man tajmar fel på en block eller blir lamslagen av deras attacker.
Här kan jag snabbt ge tipset att du bör nästan testa på alla olika variationer av klasser, vapen och förmågor när du låst upp dem för att hitta den bästa möjliga för dig och som kan ge dig chansen att faktiskt få överleva en liten stund till. För även om jag har levlat upp min karaktär jättemycket så har det minst effekt och man måste se över och uppgradera dina vapen och klädseln så att du får bästa attack och skydd som du kan få.
Jag är egentligen inte så förtjust i Souls-spelen som så många andra därute, men Code Vein har något nytt som jag var väldigt nyfiken på att testa på och då det inte är ett riktigt hardcore ”dö av minsta lilla” spel så kan man ta sig an det utan att vilja hänga sig i köket efter en spelsession.
En av de karaktärer man träffar på är Louis, han försöker att hitta ursprunget till Blood Beads och hur man kan få bort dimman som tar och förvränger många Revenants till The Lost. Det är också i hans lilla bas som sedan blir våran huvudbas där vi alltid utgår ifrån innan vi ger oss av på nya uppdrag. Här kan vi köpa och sälja av oss saker, valutan i spelet är ”Haze” som vi får när vi besegrat en fiende. Det kan användas till uppgradera vår karaktär eller när vi köper saker, samt att det används ihop med ett material om vi vill uppgradera våra vapen.
Spelet låter oss också få ta del av våra vänners minnen där vi kan få mer vetskap och vem dom är och vad de har varit med om. Varje gång som en Revenant dör så glömmer de bort ett minne, vilket gör att om man är i krig så kan de snabbt glömma bort vem de är och varför man gör som man gör. Det här är en kul sak som man har lagt till i spelet, dels för att vi får veta mer om karaktärerna samt att man kan få låsa upp nya förmågor.
Om du tycker att det blir för tråkigt att springa omkring ensam så kan du ha med dig en NPC kompanjon som jag måste säga är väldigt duktiga på att sköta om sig själva och hjälpa en att ta sig an fienderna eller rent av plocka upp en om olyckan är framme. Sen så kan man såklart köra spelet co-op ihop med en kompis, vilket nästan alltid gör att man har en roligare tur i spelet.
Spelet har en härlig design på världen och dess innevånare, även fast det kan bli lite repetitivt ibland på omgivningarna. Och vissa fiender man ser väldigt ofta. Något som jag också uppskattade väldigt mycket i spelet var musiken, den kan vara väldigt bombastisk när man är i strider eller möter på en boss, men kan samtidigt vara väldigt subtil när du är ute och letar på banorna. Ibland så är det bara att man köra på det ambienta ljudet från stället man är på som ljudbild. Jag gillar att man varierar upp det lite med musik på utvalda ställen, samtidigt som man kan låta spelets ljud vara mer diskret.
Kontrollschemat i spelet är inte så mycket att säga till om heller då det är väldigt enkelt att komma in i. Du har ett svagt och hårt slag (som man kan ladda upp genom att hålla in), blocka och rulla/hoppa undan som primära funktioner. Sen så har vi alla special attacker som är lätta att använda. Har testa att köra på både mus/tangentbord och handkontroll och föredrar personligen att använda min Xbox One kontroll över tangentbord, mest för att spelet känns mer anpassat för den.
Spelet har en väldigt bra karaktärs skapare i början va spelet där vi egentligen kan gå lös och skapa en riktigt cool eller udda karaktär. Min huvudkaraktär är en grönhårig unga man med kattöron, kattögon och hans klädsel gå i en grön nyans (man kan nästan tro att min favoritfärg är grön). Det ett stort omfång på vad man kan göra här och en av de bättre jag testat på.
Något som jag inte är en så stor fan av är menyerna i spelet, de är väldigt plottriga och inte intuitiva att ta sig an. Samma sak med att man kan inte pausa i spelet; du kan gå in i menyerna och så, men spelet fortgår och om det vill sig illa så kan det komma en fiende och mosa skiten ur dig om du har otur. Hade gärna sett ett bättre system i menyerna och att man kan få pausa om man mitt i en strid vill ändra om hur man tar sig an t.ex. en boss.
Code Vein är ett nytt Souls inspirerat spel med en härlig design och många intressanta karaktärer och fiender man kommer att stöta på under spelets gång. Till skillnad från Souls-spelen så vet du var du ska och vad som står på spel. Spelet har bra NPC:er som du kan ha med dig till din hjälp och ger oss ett utmanande spel som inte är oblygt med att mörda dig om du ej är fokuserad på vad du gör. Till skillnad från Souls-spelen så känns Code Vein ”lättare” att ta sig an och jag tror att om man tar sig an de så kommer man ha en bra stund i spelet, ännu bättre om man får med sig en vän.
Denna recension baseras på PC versionen.
Spelet finns även till Xbox One och Playstation 4.
Code Vein. Lägsta pris 499 kronor enligt Prisjakt.nu 2019-10-03.
Recensionsex tillhandahållet av Bandai Namco.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.