Cloudpunk

Ah, doften av ett misslyckat samhälle byggt på teknologi som sedan länge är förlorad. Stanken av ett system som sedan länge har slutat att fungera och en auktoritär kapitalistisk regim som gör allt för att överleva. Men vad vet jag? Jag är trots allt bara en budbilsförare.

Cloudpunk utspelar sig under en natt i den minst sagt dystopiska staden Nivalis. Med sitt neonskimmer och byggnader som håller ihop med silvertejp och drömmar, så är det allt annat än en munter atmosfär. Med dig har du din hunds hjärna som blir din bils AI (ja det är ett sånt här spel) och tillsammans försöker ni överleva nattens bud och gärna tjäna lite pengar.

Spelet är en mix av walking simulator och lösande av pussel. Eller tja, du spenderar mestadels av din tid i din flygande bil där du gör leveranser. När du sedan landar vandrar du runt, köper kosmetiska saker eller droger/mat/dryck som får dig att gå snabbare eller vara mer charmig. Givetvis pratar du även med folk, du pratar väldigt mycket. Ibland får du även vägskälsval där valet oftast är mellan girighet och godhet i sann dystopisk anda.

Detta hårda gäng bygger lekplatser!

Själva pusseldelen kommer i allt samlande. Varje litet ställe du kan parkera vid har saker utspridda överallt. Minneskort, uråldriga tv-spel och massvis med värdefulla komponenter. För att nå dessa måste du ta hissar fram och tillbaka och hit och dit. Då kartan ofta inte är så samarbetsvillig kan detta bli minst sagt tärande på ditt psyke. Utöver en ej så samarbetsvillig karta så har vi kameran. Kamerans syfte är att visa hur fantastisk vacker denna dystopiska neonstad är. Tyvärr gör detta att kameran ofta fastnar, har svårt att hänga med eller inverterar dina kontroller, vilket blir enormt frustrerande. Givetvis finns det ej heller några inställningar för att få kameran att agera någorlunda funktionellt.

Vad gör du av alla pengar du tjänar då? Ja du har en lägenhet som du kan köpa fina saker till. Som en pizza prenumeration och ett tomt akvarium. I all ärlighet så förstår vad jag vad utvecklarna ville med detta, men jag besökte nog min lägenhet mindre än fem gånger genom hela spelet så det kändes ganska meningslöst. Vad som däremot inte är så meningslöst är bensin och uppgraderingar till bilen. Men efter ett tag så hade jag samtliga uppgraderingar och massvis med pengar över. Hade jag haft fler anledningar att gå till min lägenhet så hade jag kanske tyckt det var värt att samla pengar.

Cloudpunk är ett cyberpunk-spel i sin renaste essens. Med en charmig voxel-stil och ett soundtrack som låter som en dyster döende åttiotalssynth, så blir man snabbt förälskad i världen. Lägg sedan till massvis med referenser om sociala medier, augmenteringar av hjärnan och en konstant påminnelse att konsumera mera så växer klumpen i magen snabbt. Som sagt så är detta ett mörkt spel. Detta vägs dock upp av väldigt roande mörk humor. Exempelvis så är spelande och lyssnande av jazz i Nivalis straffbart med döden. Såvida du inte har ett snordyrt tillstånd såklart. Ungefär den stilen av skämt är genomgående genom hela spelet.

Ingen aning om vad Safe Guard är, men det ser dystopiskt ut

Jag blev väldigt förvånad över att spelet var helt och hållet röstat. Samtliga karaktärer stora som små har röster. Mestadels är skådespeleriet riktigt bra för de karaktärer som är utmärkande. Dock så är alla karaktärer som bartendrar, knarklangare och köpmän väldigt oinspirerade och extremt monotona, vilket drar ner intrycket något.

Trots sina problem med spelmekaniken så är narrativet så pass bra att jag spenderat timtals i Nivalis utforskande varje hörn och karaktär. Det här är en värld som känns levande med karaktärer som gör starka intryck. Cloudpunk är visserligen väldigt tungt och hade lätt kunnat bli ett riktigt deprimerande spel om det inte var för den balanserande humorn. Slutet och alla dess val är dock väldigt tunga och spelets humor försvinner likt en svart sten som kastas ner i en brunn. Det är inte ofta ett spel tar mina känslor med så stor storm som detta spel lyckats med. Det om något är värt att fira. Med en mörk öl, bitter humor och en stor dos kärlek till neonets estetik.