Atomicrops

Apokalypsen är här! Någon högre makt har till slut gjort det som många fantiserat om, men som få verkligen trodde skulle bli verklighet. Någon har skjutit iväg en atombomb och hela världen befinner sig nu i någon slags atomvinter. Som ni förstår, är det nu dags att rusta sig för krig mot allehanda märkliga varelser som stryker omkring och vill dig ont. Det slutar dock inte där, du har precis fått ärva en farm av en släkting och eftersom du är den ende överlevande i familjen kan du ju inte låta den förgås bara för lite kärnvapenkrig! Så ut med dig, vattna grödorna och skjut på allt som kommer i närheten, de vill bara åt dina plantor – och givetvis döda dig.

Spelet inleds med en filmsekvens där vi ser hur en karaktär kommer till en bondgård, som denne har fått ärva av någon familjemedlem. På gården finns också av någon anledning en lucka som leder ner till ett slags skyddsrum under jord. Lagom tills karaktären klättrat ner där, fälls plötsligt en atombomb och allting är nu dött och spelet börjar…typ. Det är nu spelets tutorial börjar och det första jag lägger märke till; är att jag styr en helt annan karaktär än den i inledande filmsekvensen. 

Här får man lära sig i princip allting som kommer förekomma i spelet; man odlar grödor, vattnar dem och skördar dem. Så långt är det inga konstigheter, men när kvällen kommer är grödorna plötsligt inte säkra längre. För då kommer några fula larver som vill sluka dina grödor med hull och hår. Det kommer även några skjutgalna harar som främst är sugna på att skjuta dig till småbitar, men du kan skriva upp att de säkert bara vill ha dina odlingar. Under tiden du vattnar dina odlingar, måste du även skjuta på alla varelser som överhuvudtaget ens tänker tanken att komma i närheten. Tutorialen avslutas med att ytterligare en atombomb sprängs och nu är det dags att spela på riktigt.

Resten av spelet skiljer sig inte så mycket från dess tutorial; man planterar frön, vattnar dem, skördar dem och försvarar dem mot fiendevågor under kvällen. För att hitta nya frön, måste man bege sig ut och utforska spelets karta lite. Det finns förutom det område där du har ditt land, fyra områden. Ett ute på högerkanten, ett på vänsterkanten, ett uppåt och ett nedåt. Områdena ovanför och under ditt land är till en början otillgängliga, då du måste reparera en bro för att ta dig dit. Reparationskit för broar får man först när man överlevt en årstid. I dessa områden finns det en myriad av fiender, där alla, och jag menar ALLA skjuter projektiler efter dig. Det blir ett jäkla springande emellanåt för att klara livhanken. Vid dessa områden kan man även hitta nya frön att så och lite trevliga uppdateringar. Det finns sprinklers som hjälper dig att vattna bättre, det finns höns som mumsar ogräs och en traktor som gräver en grop där man kan hoppa i, för att sedan hamna vid sitt trädgårdsland igen.

När du har överlevt kvällen och skördat dina grödor, kommer en helikopter. Helikoptern flyger dig in till staden. Här löser du in det du har odlat mot någon slags valuta, som du kan köpa nya frön eller nya vapen för. Det finns såklart lite traktorer och tidigare nämnda sprinklers som vattnar att köpa också. Här finns även någonting som kallas för främlingar, dessa kan man flörta med för att få lite mer fördelar i spelet och sedan bli spelbara karaktärer. För att flörta behöver man rosor och rosor måste man odla i sitt land. Vart hittar man frön till rosor då? Jajamän, du gissade rätt; i fiendens territorium!

När du har härjat omkring ett tag, kommer du så småningom stöta på en boss. Bossen representerar slutet på en årstid och är oftast en gigantisk variant av de fiender du redan stött på. Efter att man har överlevt bossfighten, och således även årstiden, får man fara in till staden och träffa borgmästaren. Hos borgmästaren summeras din prestation under årstiden, vilket definieras av hur hungrig du är. Är du undernärd, utsvulten eller är du rentav välgödd? Vart du hamnar på skalan avgör om du får en extra uppgradering förutom kittet att laga en bro med. Uppgraderingarna man kan få, är de uppgraderingar jag redan nämnt. Låt oss bara glida vidare.

Uppgraderingar är ju trevligt, för det gör ju bara att du blir bättre och att det blir lättare när det kommer till att odla och skörda. Se bara till att du inte dör! Spelet har nämligen ett permadöd system; dör du måste du börja om från börja och då existerar inte föregående session längre. Förutom via en poängtavla som spelet har. Där kan du se hur bra (eller dålig) du är jämfört med övriga spelare i världen. Du kan också se hur bra (eller dåligt) det gick i jämförelse med föregående omgång.

Här sätter jag mig på tvären och gnäller på spelet en aning, för här tappar det mig. Jag gillar inte permadöd. För mig fyller det nämligen ingen annan funktion än att jag ska sitta och bli förbannad, slita mitt hår och skrika okvädingsord över att alla mina framsteg nu bara är ett minne blott. Spelet är kul och jag skulle hemskt gärna vilja se hur resten av spelet är. Lusten svalnar dock enormt mycket, när jag måste se samma område och slåss mot samma fiender igen! Det sabbar mer än det tillför helt enkelt.

Kontrollen i spelet fungerar jättebra. Jag gör inga misstag på grund av ett rörigt kontrollschema, alla funktioner är tillgängliga och känns mycket naturliga. Jag valde att spela med mus och tangentbord, vilket blir det jag rekommenderar. Jag tror det blir aningen rörigare med en handkontroll, men någon av er kan ju testa och återkoppla huruvida jag pratar i nattmössan eller inte.

Musiken i spelet är… speciell. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva den på ett annat sätt. Den kompletterar spelets visuella stil en hel del. Spelet ser nämligen ut som en knasig tecknad film. Ja, ni vet, en sådan där konstig serie som går på Adult Swim. Typ Mr. Pickles eller Aqua Team Hunger Force, tänk er dem fast med lite mer pixlar. Musiken är ofta ganska mysig och trivsam. För att sedan bli helt tokig med konstiga gitarrmelodier och brölande eller skanderande manskörer. Det låter helt bisarrt och vansinnigt, men spelets premiss är ju det med, det passar som hand i handsken helhetsmässigt.

Atomicrops är ett underhållande spel och är man nyfiken tycker jag att man kan ge det en chans i alla fall. Det som drar ner spelet mest av allt är att man väljer att ha ett permadödsystem, men det har jag redan raljerat om, men det sabbar verkligen det roliga för mig. En annan sak är att spelet blir så sanslöst rörigt och plottrigt emellanåt. Det är varelser och projektiler överallt på banan och jag vet ibland knappt ens vart jag befinner mig någonstans. Just det, ett klagomål till. Varför i hela friden finns det inte en möjlighet till Multiplayer? Du kan inte ens spela lokal multiplayer, men det är två karaktärer på omslaget! Folk som köper spelet kommer förvänta sig att man kan spela med i alla fall en kompis, det här spelet skulle dessutom vara perfekt för ett co-op läge. Ja vad ska man säga? Man får verkligen inte allt här i livet.