Agony. På botten av helvetet, där plågade själar ropar ut sin ångest och demoner plågar dem i all evighet. Tar vi rollen som en nytillkommen själ som blivit dömd att plågas för sina synder för det liv denne levt, och vi får följa dennes resa mot att försöka ta sig därifrån och bryta sig fri. Men finns det ett större djup i dess historia eller är det bara en gore fest utan dess like? Häng med på en helvetisk resa så ska vi se om vi kan finna svaret på dessa frågor!
I Agony så finner vi oss själva i helvetet, ett mörkt och hemskt ställe som ingen vill veta av. Men här är vi, en förlorad själ utan minne om vem vi har varit, vad vi har gjort för att hamna här och med en längtan. Eller snarare mer med en besatthet om att ta oss ur den sits vi befinner oss i och fly därifrån. Spelet startar upp med att vi vaknar upp och inser att vi har hamnat i helvetet, varpå vi börjar med att utforska vår omgivning för att se om vi kan finna en väg till vår egen frälsning. På vägen så finner vi att den enda som kan tänkas sitta på svaren till frågorna vi har, är den så kallade ”Red Goddess”.
”Red Goddess” är den verkliga härskarinnan av helvetet och ”Djävulen” är egentligen bara hennes ”boytoy”, för om man ska lyckas med att undkomma sitt straff så är det henne man skall uppsöka. Men att ta sig till henne är inget man gör i en handvändning, särskilt med tanke på alla demoner som hela tiden försöker stoppa dig i din resa till henne. Under spelets gång så kan man hitta pergament utspridda, vari man kan få aningen mer info kring helvetet och dess innevånare alternativt tankar från de som varit här innan och det lidande de fått utstå. Men även kan vi få lite info om de demoner som är ute efter dig och vad deras ”styrkor och svagheter” kan vara.
Spelet är ett förstapersons smygspel, där du hela tiden försöker så oförmärkt som möjligt röra dig förbi hot mot din överlevnad. Du kan inte attackera demonerna direkt, utan de val man har när en demon närmar sig är att gömma sig i t.ex. en hög med kroppar och hålla andan. De flesta demoner som man stöter på kan inte se, men de har en fantastiskt bra hörsel och kan höra dig när du kliver fram i pölar av blod eller när du kliver igenom en hög med ben som ligger utspridda över marken. Till din hjälp så har du facklor som lyser upp din omgivning; dessa kan hittas och plockas upp här och var i miljöerna. En aspekt som är väldigt givande då spelet stundvis är väldigt mörkt; såpass ljusfattigt att du knappt kan se något. Till viss del går det att helt enkelt bara höja ljusstyrkan i spelet, men dessvärre riskerar du att förstöra stämningen då istället.
Utöver din fackla så kan du genom ”magi” skicka ut en ljusstråle som visar vilken väg du skall ta för att ta lättast ta dig fram i spelet. Det går dock inte att använda den hela tiden och den känns lite gimmickartad; som att utvecklarna inte hade en klar bild på hur spelarna lättast skulle ta sig vidare, utan den. I spelet så finns det dessutom utspridda sparpunkter, vilket innebär att det kan vara långt emellan sparpunkterna. Ett sak som verkligen kan bli fruktansvärt frustrerande när du dör och måste starta om hela 15-20 minuter tillbaka i spelet och därmed bli tvungen att göra om allt igen… ”-SUCK”!
Du stöter för övrigt på andra plågade själar under din resas gång, och dessa har nästan alla en påse över deras huvud. En påse som du kan ta av, vilket gör att du kan prata med dem. Dock så kan du inte förvänta dig några överdrivet informativa samtal med dem, då de bara har en replik som de sedan kommer upprepa. Generellt så ger de alltså ingenting för dig som spelare än en generell utfyllnad – på ett väldigt grundläggande sätt. Men du har däremot stor nytta av att stöta på andra plågade själar, detta då du kan dö i spelet och när du dör så frigörs din själ från din kropp och du kan flyga omkring i din omgivning. Men viktigt för om detta skulle inträffa; du bör ej leka runt för mycket under en sådan situation, då du bara har en viss tid på dig att hitta en ny kropp att ta över innan de flygande demonerna kommer och äter upp din själ och det är GAME OVER. De kroppar som du kan ta över är alltså de NPC karaktärer som du redan har stött på och lyft deras påse på. Är de utan påse på huvudet, ja, då kan du alltså besitta de!
Det som lockade mig mest när Agony visades upp var den visuella bilden och deras tagning på hur helvetet skulle se ut; bloddrypande gore och ett helvete uppbyggt av organiskt material och monument byggda av kroppar. Detta blev också en av spelets höjdpunkter, men dessvärre så tröttnade jag ganska snabbt på omgivningarna och dess upprepande natur. Precis som alla andra spel så slutar saker vara intressanta när man vandrat omkring i samma typ av omgivning timme ut och timme in. Från att ha gått omkring och haft ”WOW” upplevelser initialt på hur de designat allt till att sedan lojt lunka vidare utan att ens höja ett ögonbryn (inte ens när de hade demonbebisar hängandes från taket) visar hur snabbt man tröttnar. Ljudbilden är precis vad jag förväntade mig, med gurglande hemska ljud, och plågade själar som skriker ut sin vånda någonstans i närheten. Det tillför till den design och stil de valt att köra på i spelet. Med andra ord passande, men inte nog att täcka spelet i sin helhet.
Mina Åsikter:
Grafiskt sett så är omgivningarna fantastiskt designade och samma sak gäller de demoner som man stöter på. Men NPC karaktärerna var hemskt designade och kändes som de var från ett annat spel. Röstskådespelarna gav ingen medkänsla alls, utan uppfattades bara monotona och livlösa. Bristen på klara direktiv och djup i storyn gjorde att man vandrade omkring och ibland inte visste vad eller hur man ska göra för att ta sig vidare. En aspekt som snabbt gjorde att spelet föll samman. Grädden på moset är de sparpunkter som var för få och för långt emellan varandra, vilket gjorde att min vilja att spela vidare minskade hastigt p.g.a. hög frustrationsnivå.
